Trasig

Veckans tisdagstema är trasig.

Hon dansade en sommar....

Hösten är otroligt vacker med all sin färgprakt men ger mig också en påminnelse om att allt nu går till vila. Somligt för att vakna till vårsolens värmande strålar och annat för att multna och dö. I min ladas alla fönster ligger drivor av fjärilar som dansat sin sommar. Vissa darrar ännu och jag vill ta dem i mina händer och släppa ut dem igen men vet att det är förgäves. Att på nära håll betrakta naturens kretslopp fyller mig med vemod över att tiden och livet går förbi så fort. Men ger mig också hopp och tröst. Det är trösterikt att tänka att allt återföds om vi behandlar naturen väl!

Nr 100

Ta dah!
Pukor, trumpeter och fanfarer - dagens inlägg är nummer 100. Värt att fira med en tårta inte sant? Som den ständiga jo-jo bantare jag är blir den av en garanterat kalorifri sort eftersom jag för tillfället (och för tusende gången) sett ljuset och skall börja ett nytt liv..... Vilket jag gör varje måndag för att sedan sluta varje tisdag. Idag har jag hållit ut ovanligt länge eftersom det är onsdag. Den bantningsmetod jag inte prövat finns inte. Jo förresten, fettsugning och kirurgi men det beror snarare på brist på pengar än brist på en lust att pröva. Men skämt åsido, ibland kan jag undra vad jag ( och miljontals andra ) håller på med. Vi lägger massor av energi på hur vi ser ut och vad vi stoppar i oss helt i onödan. Visst ska vi leva hälsosamma liv det är inte det jag menar men tänk om vi lade hälften av all denna energi på att verkligen leva och göra roliga och positiva saker istället. Att bejaka alla de fantastiska saker vi kan göra med våra kroppar; dansa, promenera, sjunga, måla, kyssas, skriva, fotografera..... Listan kan göras lika lång som vi är individer. Jag tror det är otroligt få som sitter på ålderdomshemmet och ångrar att de inte jobbade mer övertid och bantade mer. Troligen önskar de istället att de hade levt ett fullare liv och tagit ytterligare en kaka till kaffet! Okey, så jag är inte lik Kate Moss. So what! Jag är alldeles fantastiskt unik. Det finns bara en av mig! Och dessutom - Zorn hade älskat mig!


Så mina vänner därute i Cyberspace, alla ni som läser mina bloggar och som kommer med härliga kommentarer glöm inte att ni är alldeles underbart unika var och en av er!

Och du, ta en kaka till!

Hinder

Veckans tema är hinder. Vad hindrar er? Möter ni fysiska hinder eller är det annat som hindrar? Använd fantasin och tolka! Så löd uppmaningen på vimsig.com inför veckans tisdags tema och jag kom genast att tänka på det största "fysiska" hinder jag någonsin stått öga mot öga mot och som jag mötte på min senaste höstpromenad. Där gick jag i godan ro och njöt av färgprakten i naturen när jag klev runt en buske .....

......och PANG där stod han uppväxt som en vägg ur marken. Inte skogens konung men väl ängens. Jösses, ett riktigt praktexemplar. Jag blev dödsförskräckt men kunde inte låta bli att plocka upp kameran och knäppa en bild. Men när han körde ner huvudet, började frusta och stampa med hoven i marken tolkade jag det som att han inte var sugen på att skriva autografer och drog.

Men hinder kan ju stå för så mycket. Jag arbetade inom sjukvården i 20 år och träffade otroligt många fantastiska människor som kämpade och övervann både fysiska och psykiska hinder större än vad du och jag någonsin kan föreställa oss. De släpade runt på sina egna privata jättetjurar i form av smärta, ångest eller rörelsehinder varje dag, dygnet runt och lyckades trots det ge kraft och styrka till andra. I yrkeslivet och som kvinna har jag ju också stött på en och annan jättevägg ( oftast av samma kön som tjuren...) och även om det inte syns så finns det där - glastaket. Så jag tror tjuren får symbolisera alltihopa både den inneboende kraften som gör att människor övervinner hinder av olika slag men också den förgörande kraften som diskriminering, våld och glastak utgör!

(Väl-) vårdad

Vill ni veta en hemlis?

Jag har alltid velat ha en amerikanare. Ju större grill och fetare fenor desto bättre..... Så när denna veckans tisdags tema var vårdad blev valet inte svårt. En amerikanare givetvis! Kolla in hur lacken blänker! Och alla underbart välputsade detaljer. Mmmmm underbart. Någon älskar och vårdar den här bilen. Om det bara fick vara jag. Jag skulle pussa den god natt varje kväll, tala ömt till den och tvätta den varje söndag med sämskskinn!

Det är något annat än volvon jag kör runt i.....

Georg Oddner 1923 - 2007

Sommarens sista ros i min trädgård till Georg Oddners minne

I söndags avled fotografen Georg Oddner 83 år gammal. Han väckte min kärlek till svartvita bilder och hans böcker och utställningar är en ständig källa till inspiration. Nästan alla hans bilder handlar på ett eller annat sätt om möten mellan människor och jag tror det är det som fascinerar mig mest. Jag tröttnar aldrig på hans fotografier och återkommer till hans böcker gång på gång. Goerg Oddner har sagt att "Det intressanta med en riktigt bra bild är att den ger ifrån sig något nytt varje gång man ser den" och det tycker jag de flesta av hans bilder uppfyller med råge.

Oddner föddes i Stockholm och fotografi var inte hans första intresse. Han var firad jazztrumslagare innan han for till New York 1950 för att bli assistent till stjärnfotografen Richard Avedon. 1952 kom han till Malmö och startade en egen studio men han reste även världen runt och fotograferade. Kina, Chile, USA,Japan, Indien och Peru var en del av de länder han besökte. En av de bilder jag tycker allra mest om är fotograferad just i Peru. Den föreställer en blind tiggare som leds av en fattig pojke.

Oddner var också modefotograf och hans foto på Anita Ekberg var en av anledningarna till att Hollywoods intresse vaknade. Inte svårt att förstå när man ser fotot eller hur?

"Liksom en vattendroppe hör ihop med havet, hör ögonblicket ihop med evigheten. Man gör en bild för att betrakta och behålla ett stycke tid, alltså ett ögonblick att återvända till" . Georg Oddner

Tack för alla ögonblick du givit oss att återvända till !

På väg

Sommarsorti

Nyss låg sommaren framför oss men nu är klockan slagen. I helgen tog den sin sista suck. Sommaren. Stormvinden viner när jag plockar snäckor på en öde Skrea strand. Vart tog tiden vägen?

Minut lades till minut, dag lades till dag, vecka till vecka. Och plötsligt är den över. Jag känner nästan lättnad. För inget är väl så fullt av förväntningar, förhoppningar och drömmar som just sommaren? På det viset är hösten mycket bättre. Lugnare och stillsammare på något vis och inte hysteriskt fylld av jakten på den ultimata sommarupplevelsen.

Men vi har alla olika sätt att hantera den annalkande vintern.

När vissa av oss vinterbadar........

........flyr andra till södern !

Spår.....

..... i sanden på Skrea strand.

Ljud

Dagens tisdagstema är ljud. Idag hade jag ingen bild i mitt "bildarkiv" att plocka fram utan fick ge mig ut i arla morgonstund för att leta ljud. Valet föll på varningssirenen som sitter på taket till min arbetsplats. Jag bor i ett kärnkraftsverkområde och sirenen testas den första måndagen i varje månad. Eftersom mitt kontor ligger under takåsarna håller jag på att hoppa ur skorna varje gång den drar igång. Med puls på 350 sitter jag genomsvettig vid mitt skrivbord och tänker att jag måste verkligen komma ihåg det där med första måndagen..... vilket jag givetvis inte gör tills den tjuter nästa gång.

Dagens tema får mig att tänka på några rader av Tage Danielsson som jag tycker väldigt mycket om; Till örat genom luftens vågor fortplantas livets stora frågor men alla livets stora svar jag undrar vilken väg dom tar? En sak är säker, ljudet av livets stora svar passerade i alla fall inte genom öronen på makthavarna i Burma!