Hösten är otroligt vacker med all sin färgprakt men ger mig också en påminnelse om att allt nu går till vila. Somligt för att vakna till vårsolens värmande strålar och annat för att multna och dö. I min ladas alla fönster ligger drivor av fjärilar som dansat sin sommar. Vissa darrar ännu och jag vill ta dem i mina händer och släppa ut dem igen men vet att det är förgäves. Att på nära håll betrakta naturens kretslopp fyller mig med vemod över att tiden och livet går förbi så fort. Men ger mig också hopp och tröst. Det är trösterikt att tänka att allt återföds om vi behandlar naturen väl!