Monday, May 21, 2007

Pink or Blue ?


När jag väntade mitt första barn möttes jag av många olika förslag på hur jag kunde bestämma könet på mitt barn. Vissa föreslog att jag skulle hänga vigselringen i ett hårstrå och hålla upp framför magen. Om ringen snurrade runt i en cirkel var det en flicka och pendlade den fram och tillbaka var det en pojke. Andra tittade på min mage och uttalade tvärsäkert att det där blir en flicka för du bär barnet så högt . En av de mera udda förslagen jag råkade ut för var att om jag behövde raka benen mer än före graviditeten så var det väntade barnet en pojke medan en flicka om jag behövde raka mig mindre. Alla dessa idéer kan man ju ha en smula roligt åt eller prova i smyg. Och visst funderade även jag mycket över vilken "sort" min lille parvel skulle bli. Men det var ju absolut inte livsviktigt att veta! Att förlossningen gick bra och barnet var friskt var ju långt viktigare än vilket kön det hade. Listorna på namn växte på kylskåpsdörren i takt med att nya namnförslag dök upp. Och det var lite spännande att inte veta. Att gissa, spekulera och fundera när man låg i sängen på kvällen och pratade med den lilla ofödda i magen.

Men här om dagen hörde jag talas om ett test som gjorde mig beklämd. Det heter Pink or Blue och är givetvis amerikanskt men tillverkas i Holland. Testet utlovar att man redan i sjätte graviditetsveckan kan få reda på vilket kön barnet har genom ett enkelt litet blodprov. Resultatet baseras på förekomsten av Y-kromosomer i DNA från mammans blod vilket endast finns om det är en pojke. Testet utlovar 99,9 % säkerhet och företaget är så säkra att de utlovar en ”full money back guarantee” om testet visar sig vara felaktigt. Det är beklämmande i sig att man inte kan vänta tills barnet föds för att ta reda på vilket kön det har. Men i förlängningen kan det resultera i något ännu värre. Vad händer när testet börjar exporteras till Indien, Asien eller Kina där flickfoster redan idag står lågt i kurs? Där flickfoster efter ultraljudsdiagnostik aborteras för att föräldrarna inte har råd eller kan klarar av att arbeta ihop hemgiften för en eller flera döttrar. Och vad händer om någon har fyra pojkar och hett önskar sig en flicka och testet i vecka 6 visar att du ska få en pojke till? Tanken svindlar. För det amerikanska läkemedelsföretaget är det givetvis ett smart sätt att tjäna pengar. För ett litet indiskt foster kan det vara skillnaden mellan liv och död. Oetiskt är bara förnamnet!