Wednesday, April 18, 2007

Varning för trädgårdsmästaresyndromet

Varje vår drabbas jag av något som jag numera döpt till trädgårdsmästaresyndromet. Det börjar med en lätt dragning till butikernas tidningshyllor där jag handlar hem varje nytt trädgårdstidningsexemplar. Sedan sitter jag uppkrupen i soffan och dräglar över underbara trädgårdar i engelsk stil. Jag ser framför mig hur min egen täppa med några enkla plantinköp kan förvandlas till en prunkande oas där jag likt en engelsk lady skall gå framåt kvällskvisten med en korg över armen och klippa bort överblommande rosor. Allt medan fåglarna kvittrar, rosorna doftar och Jeeves rensar i rabatten. Att jag varken äger korg, rosor eller butler är en petitess i sammanhanget. Fram emot början av maj går jag in i fas två. Förnekelsen. Trädgårdsmästaresyndromet är nämligen en sjukdom som effektivt ger dig glömska för alla misslyckade försök genom åren och får dig att tro att du förvandlats till Gertrud Jekyll eller ”Gröna Rum Gunnel” över en natt. Nästa steg i sjukdomsutvecklingen är att besöka plantskolor. Utan någon som helst plan (annat än bilden av den engelska trädgården i mitt huvud) tillbringar jag helgerna med orgier i plantinköp. En vit rabatt? Självklart. Lavendel och rosor? Absolut. Jag är varje plantskoleägares våta dröm. Och jag är inte ensam. Vi är tusentals och åter tusentals som vallfärdar till plantskolorna för att förverkliga våra drömmar. För på våren är allt möjligt! I mitten av juni går jag in i sista fasen – ruelsen! Inte blev det som jag tänkt i år heller. Ingenting prunkar eller växer. Alla små frön jag ivrigt sått i den lilla svindyra odlingslådan i fönsterkarmen kom inte ens så långt som till nya krukor. Ännu mindre behövde de sättas ut och härdas mot frost. De hade vissnat och dött långt innan dess. Rabatterna gror igen för jag orkar inte rensa dem. Inte ens katten vill ligga i trädgården längre. Den vita rabatten? Lavendeln och rosorna? Ja, det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Prunkande rabatter med marktäckare som förhindrar ogräs tar några år på sig. Trädgårdarna på tidningarnas bilder har några år på nacken ( 25 till 30 sådär) vilket förnekelsefasen sett till att jag missat. Och vem klarar att hålla liv i plantorna så länge? Inte jag i alla fall. Alla inköpta växterna då? Ja, de är en sorgligt vissen men dyrbar exposé över trädgårdsmästaresyndromets årliga framfart. Finns vaccin? Nej, tyvärr inte. Trädgårdsmästaresyndromet orsakas av en bacill som likt pollen och sporer sprids genom luften tidigt på våren och som effektivt framforskats av ett gäng Linnétrogna forskare med understöd av tidningsindustrin och plantskolorna. Enda sättet att skydda sig mot det är att låsa in sig i växthuset och slänga bort nyckeln. Fast det är klart, då har man ju åtminstone någon nytta av det! Växthuset alltså!

Hjävla.....