Svartvita experiment i Malmö och i Rom

Staket

Dam i snö

Turning Torso

Colosseum som grafiskt tryck

Romerska pelare

Vy från Spanska trappan

Jag har alltid varit fascinerad av svartvita bilder och föredrar utställningar med svartvita bilder framför färg. Christer Strömholm och Anna Riwkin är två favoriter bland annat. Min far var en mycket duktig amatörfotograf och framkallade sina bilder hemma själv. Jag tjatade alltid om att få vara med när han låste in sig i badrummet med ljuset släckt och jobbade med sina foto. Hade man tur fick man följa med in. Att se bilden växa fram i vattenbadet var otroligt spännande och att hjälpa till att flytta bilderna mellan de olika baden var höjden av lycka.! När jag hade analog kamera provade jag själv på att framkalla men med halvdant resultat. Nu har jag börjat experimentera i fotoshop istället.... Än så länge har jag bara provat att konvertera bilderna i datorn. Att fotografera svartvitt direkt drar jag mig lite för. Visserligen är det en fördel att se motivet i svartvitt på lcd- skärmen men jag tycker jag får bättre kontroll över ljushet och kontrast om jag konverterar i datorn. Vad tycker ni är bäst? Nästa steg för mig blir att välja mina motiv med konvertering till svartvitt i tanken. Maskiner, arkitektur och portätt blir ju mer spännande i svartvitt än landskap och blommor till exempel.

Rosor till mor

Jag har världens bästa och raraste mamma! Hon ställer upp för mig i alla lägen och är en fantastisk mormor till mina döttrar. Hon tycker mycket om rosor och är värd dem i mängd men istället för rosor fick hon syrenbuskar i mors dags present. Nu får hon en ros också! En ros av arten bloggvariant...


Jag är mycket förtjust i Tove Jansson och tycker att hennes Mumintroll har något klokt att säga som passar i de flesta situationer. Jag brukar läsa lite i mina muminböcker varje dag (!) Det är ett så bra sätt att börja dagen. Idag hittade jag en text som var som klippt och skuren för mors dag och för min mamma!

Jag vill inte ha vänner som är snälla utan att bry sig om en och inte någon som är snäll för att slippa känna sig otrevlig. Och ingen som är rädd. Jag vill ha någon som aldrig är rädd och som bryr sig om en, jag vill ha en mamma!

Kram på dig Mamsen!

Stoppa tiden....

Nu börjar tiden gå lite väl fort tycker jag. Av vädret och naturen att döma tycks sommaren redan vara kommen till oss här i Skåne. Solen gassar, rapsfält och syrener är snart utblommade och i vägkanten står de och säljer svenska jordgubbar. Visserligen 50 kr litern men ändå. .....Maj är en hektisk månad med massor att göra på jobb kryddat med helger, konfirmationer och studentfester. Det är svårt att hitta tiden till att njuta av allt det vackra. Men idag stal jag mig till några timmar i naturen. Jag låg på en filt lyssnade på fåglarnas kvittrande och insekternas surrande. Jag hörde till och med en ensam klockgroda. Den satt och sjöng så sorgset i ett kärr. Kanske hade alla andra redan hittat en partner och han blev kvar? Eller också vart alla andra upptäckta av Bert Karlsson och uttagna till klockgrodornas melodifestival? Som Sverige för övrigt vann i hård konkurrens med Lettland. När jag låg där på min filt önskade jag att jag kunde stoppa tiden. Inte för evigt men för en kort stund. Just idag och just då kunde det väl ha gått en timme på varje minut..... Carpe diem!

Pink or Blue ?

När jag väntade mitt första barn möttes jag av många olika förslag på hur jag kunde bestämma könet på mitt barn. Vissa föreslog att jag skulle hänga vigselringen i ett hårstrå och hålla upp framför magen. Om ringen snurrade runt i en cirkel var det en flicka och pendlade den fram och tillbaka var det en pojke. Andra tittade på min mage och uttalade tvärsäkert att det där blir en flicka för du bär barnet så högt . En av de mera udda förslagen jag råkade ut för var att om jag behövde raka benen mer än före graviditeten så var det väntade barnet en pojke medan en flicka om jag behövde raka mig mindre. Alla dessa idéer kan man ju ha en smula roligt åt eller prova i smyg. Och visst funderade även jag mycket över vilken "sort" min lille parvel skulle bli. Men det var ju absolut inte livsviktigt att veta! Att förlossningen gick bra och barnet var friskt var ju långt viktigare än vilket kön det hade. Listorna på namn växte på kylskåpsdörren i takt med att nya namnförslag dök upp. Och det var lite spännande att inte veta. Att gissa, spekulera och fundera när man låg i sängen på kvällen och pratade med den lilla ofödda i magen.

Men här om dagen hörde jag talas om ett test som gjorde mig beklämd. Det heter Pink or Blue och är givetvis amerikanskt men tillverkas i Holland. Testet utlovar att man redan i sjätte graviditetsveckan kan få reda på vilket kön barnet har genom ett enkelt litet blodprov. Resultatet baseras på förekomsten av Y-kromosomer i DNA från mammans blod vilket endast finns om det är en pojke. Testet utlovar 99,9 % säkerhet och företaget är så säkra att de utlovar en ”full money back guarantee” om testet visar sig vara felaktigt. Det är beklämmande i sig att man inte kan vänta tills barnet föds för att ta reda på vilket kön det har. Men i förlängningen kan det resultera i något ännu värre. Vad händer när testet börjar exporteras till Indien, Asien eller Kina där flickfoster redan idag står lågt i kurs? Där flickfoster efter ultraljudsdiagnostik aborteras för att föräldrarna inte har råd eller kan klarar av att arbeta ihop hemgiften för en eller flera döttrar. Och vad händer om någon har fyra pojkar och hett önskar sig en flicka och testet i vecka 6 visar att du ska få en pojke till? Tanken svindlar. För det amerikanska läkemedelsföretaget är det givetvis ett smart sätt att tjäna pengar. För ett litet indiskt foster kan det vara skillnaden mellan liv och död. Oetiskt är bara förnamnet!

Ett, två, tre.....

På det fjärde ska det ske !

En droppe i livets älv

"En droppe droppad i livets älv

har ingen kraft till att flyta själv

Det ställs ett krav på varenda droppe:

Hjälp till att hålla de andra oppe!"

Tage Danielsson

Ett av naturens små underverk...

Kungsängslilja,
Fritillaria meleagris
I mina föräldrars trädgård växer kungsängslilja. Jag har alltid tyckt att den är en underbar symbol för naturens lekfullhet. En rutig blomma! Varför är den rutig tro? Och varför heter den kungsängslilja? Det har jag funderat över många gånger. Det sistnämnda var enklast att få svar på. Nordens största population av kungsängsliljor finns på, ja just det - Kungsängen som ligger strax söder om Uppsala. Men varför är den rutig? Jag sökte på Wikipedia där stod det följande:

” En populär folklig myt hävdade att liljorna på Kungsängen står där efter ett slag mellan svenskar och danskar. För varje fallen dansk skall en röd lilja ha växt upp, för varje svensk en vit. Slaget skall ha slutat med en stor svensk seger, vilket skulle förklara varför de vita blommorna var så sällsynta. ”

Tänk att en så vacker och skir blomma har en så blodig historia!

Vårblomma?

I eftermiddags tog jag, kameran och cykeln vår vanliga runda för att se hur långt våren hunnit. Döm om min förvåning när jag såg vallmo i full blom. Visst är det väl lite tidigt?

Här växer det snaps.....

Egentligen har jag alltid tyckt att maskrosor är vackra. De lyser ju som solen självt. Bara de växer fritt på ängarna på landet och inte i min trädgård vill säga. I många år har jag fört en ojämn kamp. Jag har rensat och rensat men bara man vänder ryggen till så nog sjutton har det växt upp en ny. Väldigt otacksamt känns det som!

Vet ni förresten varför de heter maskrosor? Jo efter de små skalbaggarna, maskarna, som lever av blommans nektar. Men kärt barn har många namn; buseblomma, busros, gulgossar, gulgubbar, gåsblommor, hajtand, hundsallat, kavaljersparoll, kuddehuvud, kådblomster, mitjamilor, mjölkgräs, mjölktistel, munkhuvud, pisseblomma, prästakrona, skabbrosor, skallnacke, smörblomster, smörfibler, smörgubbar, svinamilla, svinblomster, teleros, och äggblomster är några. Jag kommer ihåg att min mormor brukade kalla bladen för milor och vi flickor fick plocka dem och mata hönsen med. Då blev det så vacker gula i äggen sa mormor. De späda bladen kan man använda som sallad och man kan även tillaga dem ungefär som spenat. Ett trick är att ju flikigare bladen är desto beskare blir smaken. Sedan kan man ju förstås göra maskrosvin också. Och snaps!


En så nyttig växt kan man givetvis inte utrota. Det säger ju sig själv. Så nu tänker jag låta maskrosorna vara ifred. Från och med nu kommer jag att betrakta mina solar i gräsmattan med blidare ögon och tänka att här växer det snaps!

Tillfälligt avbrott

Idag blev det inget skrivet i bloggen. Som synes hade jag tillfälliga störningar på linjen....

Einstein goes rasta

Som ni vet gillar jag att fotografera. Men så länge jag kan minnas har jag alltid haft olika kreativa projekt på gång. Skrivit dikter och texter har jag gjort sedan barnsben och sjungit i kör likaså. Jag har provat måla i olja och akryl ( med nedslående resultat) och jag tecknade serier ett tag. Helst manga. Jag gillar att skapa med ståltråd och hönsnät och jag har provat papier machè ( kladdigt!) Betong är kul, och pärlor, och att brodera fritt..... I höstas fick jag en ny hobby. Jag gick en kurs i ulltovning och nu är jag fast. Parallellt med fotograferandet är nog tovningen det roligaste jag vet. Det finns två sätt att tova med ull antingen använder man såpa och vatten eller också tovar man med nål. Har jag ont om tid blir det såpa och vatten - hjärtan, blommor eller figurer på en stomme av skumgummi. Har jag bättre med tid tovar jag med nål. Då kan man bygga upp i stort sett vilka figurer man vill. Bara fantasin sätter stopp. Att tova är den totala avkopplingen. Jag laddar cd-spelaren med gammal bluesmusik och sedan får tankarna vandra fritt medan händerna tovar ullen! Bättre sätt att varva ner finns inte. På bilden ser ni "Einstein". Han är tovad med nål och jag gjorde honom på kursen jag gick. Sedan dess har min teknik förbättrats men jag gillar honom ändå. Speciellt rastahåret.....

Vårprimörer

Rabarber
Rheum hybridum
Polygonaceae


Rabarber odlade man i Kina redan för 3000 år sedan och då använde man den faktiskt som medicinalväxt. Rabarbern kom till Europa på 1600-talet och till Sverige först på 1800-talet. Som tur var upptäckte man att rabarbern var användbar till annat än medicin annars hade vi ju inte haft rabarberpaj! Rabarbern är min absoluta favorit primör och jag plockar mjälla fina stjälkar och experimenterar med olika pajvarianter. Efter att ha testat mängder med olika recept tycker jag fortfarande att den klassiska smulpajen blir godast men inte med vaniljsås utan kardemummagrädde.


Kardemummagrädde gör ni så här:
1 dl grädde
1-3 kryddmått kardemumma
1-3 tsk farinsocker

Vispa grädden. Rör ned socker och kardemumma.

Sparris
Asparagus officinalis

Sparris är en annan primörfavorit. Den är en mycket gammal kulturplanta som var känd av egyptierna redan för 5000-6000 år sedan. I Skandinavien har man odlat sparris först sedan 1700-talet. Sparrisen är en liljeväxt som växer vild längs kusterna i Europa, i Sverige växer den vild bl.a. på Gotland. Det finns grön och vit sparris och den gröna sparrisen är lättare att odla för den skär man av ovan jord när toppskotten fått lagom längd. Av Örjan Klein på Timjan Konsult har jag fått ett underbart recept på grön sparris. Prova!

PARMESANGRATINERAD GRÖN SPARRIS MED RUCOLASALLAD
4 portioner som förrätt
400 g färsk grön sparris
100 g ruccolasallat
1 vitlöksklyfta
4 msk grovriven parmesanost
1 msk olivolja
salt
vitpeppar
4 msk rostade pinjenötter
Skala sparrisen med potatisskalare och koka den i lättsaltat vatten. Den skall inte koka längre än att den fortfarade har kvar lite spänst. Skölj och ansa rucolasallaten och låt den rinna av väl. Hacka vitlöken. Lägg sparrisen på ett ugnsfast fat och strö över den rivna osten. Gratinera i varm ugn, 250 grader, i 4 minuter. Fräs vitlöken och rucolasallaten i olivoljan. Smaka av med salt och peppar. Servera den gratinerade sparrisen upplagd på rucolasallaten överströdd med rostade pinjenötter.

Stiltje i Bregott fabriken?

Ikväll passerade jag en kohage med vårystra kor. Nyss utsläppta skuttade de runt som vore det värsta discot i Bregott fabriken. Wow, vilken pangbild det skulle bli. En hel hög med kor som skakar loss till ljudlös musik. Ställer mig på bromsen samtidigt som jag famlar efter kameraväskan. Jäklar, fel objektiv givetvis. Byter till tele och öppnar bildörren. Vad händer? Varenda ko tvärnitar i hagen som hade jag dragit ur kontakten till musikanläggningen. Total stiltje i Bregott fabriken! Det mest spännande där är att fånga på bild är en öronviftning och käkar som idisslar. I vanmakt skruvar jag upp bilstereon med en from förhoppning om att lite Hiphop kan få dem att dansa vidare. Icke! Med en suck stuvar jag undan kameran och kör iväg. Kastar en sista blick i backspegeln och tror inte mina ögon. Nu är det minsann fullt ös igen! Och jag lovar er att allihop skrattade åt mig!