Jag har varit på minisemester på Styrsö i Göteborgs underbara skärgård. Det var verkligen välbehövligt. Senaste veckorna har varit otroligt stressiga både hemma och på jobb. Jag har inte haft tid att göra något roligt alls, inte fotografera, inte skriva i bloggen och inte pyssla. Hela mitt inre har formligen vrålat efter att få göra något kreativt men vad kan man göra när dygnet bara har 24 timmar. Man måste ju sova någon gång. Så minisemestern var ett krav för att jag skulle överleva de resterande fyra veckorna till min riktiga semester börjar.
Dagarna på Styrsö var fyllda av snäcksamlande, krabbfiske och kvällspromenader på vindlande små vägar där doften av rosor och jasmin låg tung. Varje kväll satt vi på klipporna och såg solen gå ned i havet som en jätteapelsin. Tankarna kom och gick som de ville och hela mitt inre blev alldeles lugnt. Efter första dygnet var pulsen åter nere i det normala och jobbet kändes väldigt långt borta.
Styrsö består mest av gamla trähus, många med veranda eller torn och alla fyllda med snickarglädje. Naturen är bedövande vacker med kala klippor och vackra små vikar. Min kamera gick varm vill jag lova. Det finns i stort sett inga bilar på ön utan det värsta i trafikväg du kan råka ut för är en elbil modell golfbil eller flakmoppar. Men det gäller att ha starkt hjärta eftersom elbilarna är förrädiska och i stort sett ljudlöst smyger upp bakom dig och tutar när du minst anar det. Det finns bara en affär på ön och den har begränsade öppettider så det gäller att handla vad man behöver när man är där. Jag märkte snabbt hur bortskämd jag är i stan med dygnet-runt öppna butiker i vart och vart annat gathörn. Det är verkligen nyttigt att leva ö-liv ! Man tänker efter mer än en gång innan man traskar över halva ön för något man glömt. Men det var snubblande nära att vi bröt ihop när kvällen kom och vi var utan choklad. Men att ta färjan in till Saltholmen – nja riktigt så desperata var vi inte!!!
Krabbfisket var en höjdare och mitt ”stadsbarn” till dotter njöt i fulla drag. Hennes och kompisens skrik av skräckblandad förtjusning hördes över halva ön när de drog upp sin första krabba. De dansade en hysterisk indiandans när den sedan rymde på bryggan och smet mellan deras fötter och ned i vattnet med ett plask.
Men efter ett tag blev de modigare och på slutet höll de till och med i dem innan de släppte ned dem i vattnet.
Och nu är vi hemma igen med havsluft i lungorna och solbrända kinder. Mitt hjärtat slår åter i lugn takt och själen har hunnit ifatt. Nu skall jag fylla mina dagar med jobb och mina kvällar med fotograferande, pysssel och bloggskrivande. Livet känns roligt igen!
