Livets stig.....

Livets stig är sällan rak. Det fanns en tid då jag inget hellre önskade än att den skulle vara motorvägsrak med endast mjuka väl avvägda kurvor. Men istället slingrade den sig envist fram och aldrig visste jag vad som dolde sig bakom nästa krök. Så en dag kom den - motorvägen. Härlig rak asfalt så långt ögat nådde. Men hur roligt var det egentligen att åka där på motorvägen? Ganska enahanda och sövande efter ett tag. Den snabba farten tjusade kanske till en början men snart märkte jag hur mycket jag missade av landskapet och hur många hisnande vackra rastplatser jag körde förbi utan att hinna bromsa. Hur mycket mer spännande var inte min snåriga stig? Visserligen vet jag fortfarande inte vad som väntar bakom kröken men jag kör tillräckligt långsamt för att hinna stanna upp och tänka efter vilken väg jag skall ta.

Jag säger som Sniff i mumintrollet " Det är underligt med vägar och floder, man ser dem gå förbi och får en hemsk lust att vara nån annanstans. Att följa med och se var de slutar......"