Trolltider

I tisdags var jag ute i mörkaste skogen. Egentligen skulle jag på "ugglesafari" för att titta på kattugglornas duniga små ungar men ugglorna lyste med sin frånvaro i Blekingeskogarna där jag var. Kanske var det lite för tidigt? Fast mitt i Lund bor HoaHoa och Dahlgren, två kattuggleungar som trillar ur boet titt som tätt och måste lyftas upp av förbipasserande. De har blivit döpta av SDS läsare och blivit en attraktion. Lundabor folkvandrar till Lundagård för att titta! Kanske tar jag mig dit med kameran i påsk.

Istället för ugglor fick jag njuta av skogens sus, fåglarnas kvittrande och känna doften av vildsvin. Jo minsann. Lukta dem gjorde vi och det var nybökat på marken så de måste ha stått och lurat bland träden. De är skygga och tur är nog det. Har de småkultingar är de inte att leka med och då ska man hålla sig på sin kant. På natten fick jag dela säng med spindlar - en del av djurriket som jag inte är lika trakterad av. Fast slå ihjäl dem gör jag inte. Då blir det regn. Det sade alltid min mormor! När livet går i 180 hämtar jag ny kraft i skogen. Den väcker alltid min fantasi. Visst kan man nästan se näcken i bäcken och ana älvor och troll?