Purple Rain

Explosion

Växtkraft

Fångad i skymningen

Kom mig nära.....

Styrsö

Jag har varit på minisemester på Styrsö i Göteborgs underbara skärgård. Det var verkligen välbehövligt. Senaste veckorna har varit otroligt stressiga både hemma och på jobb. Jag har inte haft tid att göra något roligt alls, inte fotografera, inte skriva i bloggen och inte pyssla. Hela mitt inre har formligen vrålat efter att få göra något kreativt men vad kan man göra när dygnet bara har 24 timmar. Man måste ju sova någon gång. Så minisemestern var ett krav för att jag skulle överleva de resterande fyra veckorna till min riktiga semester börjar.

Dagarna på Styrsö var fyllda av snäcksamlande, krabbfiske och kvällspromenader på vindlande små vägar där doften av rosor och jasmin låg tung. Varje kväll satt vi på klipporna och såg solen gå ned i havet som en jätteapelsin. Tankarna kom och gick som de ville och hela mitt inre blev alldeles lugnt. Efter första dygnet var pulsen åter nere i det normala och jobbet kändes väldigt långt borta.

Styrsö består mest av gamla trähus, många med veranda eller torn och alla fyllda med snickarglädje. Naturen är bedövande vacker med kala klippor och vackra små vikar. Min kamera gick varm vill jag lova. Det finns i stort sett inga bilar på ön utan det värsta i trafikväg du kan råka ut för är en elbil modell golfbil eller flakmoppar. Men det gäller att ha starkt hjärta eftersom elbilarna är förrädiska och i stort sett ljudlöst smyger upp bakom dig och tutar när du minst anar det. Det finns bara en affär på ön och den har begränsade öppettider så det gäller att handla vad man behöver när man är där. Jag märkte snabbt hur bortskämd jag är i stan med dygnet-runt öppna butiker i vart och vart annat gathörn. Det är verkligen nyttigt att leva ö-liv ! Man tänker efter mer än en gång innan man traskar över halva ön för något man glömt. Men det var snubblande nära att vi bröt ihop när kvällen kom och vi var utan choklad. Men att ta färjan in till Saltholmen – nja riktigt så desperata var vi inte!!!

Krabbfisket var en höjdare och mitt ”stadsbarn” till dotter njöt i fulla drag. Hennes och kompisens skrik av skräckblandad förtjusning hördes över halva ön när de drog upp sin första krabba. De dansade en hysterisk indiandans när den sedan rymde på bryggan och smet mellan deras fötter och ned i vattnet med ett plask.

Men efter ett tag blev de modigare och på slutet höll de till och med i dem innan de släppte ned dem i vattnet.

Och nu är vi hemma igen med havsluft i lungorna och solbrända kinder. Mitt hjärtat slår åter i lugn takt och själen har hunnit ifatt. Nu skall jag fylla mina dagar med jobb och mina kvällar med fotograferande, pysssel och bloggskrivande. Livet känns roligt igen!

Sent kom solen

Helgens utflykt till Louisiana var planerad sedan länge. Kameraväskan var laddad och Öresund runt biljetterna inköpta. SMHI hade utlovat sommarvärme och strålande sol. Vad kunde väl gå fel? SMHI:s väderleks rapport tydligen. Vaknade till hällregnets trummade mot terasstaket. Att det var landskamp i fotboll mot Danmark var ett annat streck i räkningen. Att säga att öresundståget till Köpenhamn var överfullt var veckans om inte månadens underdrift. Lugnet på tåget lade sig inte förrän efter huvudbangården när gultröjade, taktfast skrålande och ivrigt skålande män i alla åldrar lämnat tåget. Vad är det med fotboll som förvandlar vuxna män till att vilja klä sig i blå-gul lekdräkt med vikingahorn i plysch på huvudet? Okey, okey där var en och annan kvinna också men de var i minoritet och de hade inga vikingahorn på huvudet.....


I stilla ro kunde vi glida vidare mot Humlebäck och Louisiana där regnet fortsatte och kameran fick bli kvar i väskan. Utställningen var intressant - vissa tavlor hade jag kunnat måla själv förutsatt att jag hade haft förbundna ögon och bara fick använda vänstra armen.... Men det är alltid roligt att diskutera vad som är konst och hur upplevelsen av tavlorna förändras när man vet något om konstnären. Plötsligt läser man in helt andra saker i motiven. Minst lika roligt som att titta på konsten är det att sitta i restaurangen och dricka vitt vin och titta på människor som i sin tur tittar på konsten. Det är en konstform i sig!

När vi fortsatte till Helsingör för middag och hemfärd började molnen äntligen lätta. Och ute på akterdäck kom äntligen solen! Den sjönk som en mogen apelsin i havet och förvandlade Helsingörs teater och Kronborgs slott till fantastiska siluetter. Och då åkte kameran fram.....

Idag har jag kompenserat gårdagens uteblivna fotograferande med en fotosejour i min mors trädgård. En orgie i vallmo, akleja och blomsterprakt som jag ville dela med mig till er av!