Migratory season....

Today I realized that 24 hours is all you’ve got. And how ever much you try you can’t squeeze any more hours in. As you all understand I suffer from the well known disease “too much to do and too little time to do it” and there is only one remedy – slow down. So after a lot of agony I decided that one blog had to go. I simply haven’t the time to write in both on a regular basis and therefore I have sadly neglected this one. So my dear friends from this day on you can watch my photos as well as read the goings on in my life over at my other place – Handmade.

I hope to see you all there!

Lots of love to you all
Jeanette

Längtan

Vad längtar du efter? var frågan i Tisdagstema denna vecka. Bakom oputsade rutor i ett gråmulet och dystert Malmö var frågan inte alls svår att besvara. Jag längtar efter VÅREN!

Jag vill gå ut i bokskogen och känna solen mot mitt ansikte och höra bäcken porla och fåglarna kvittra.

Jag vill slänga mig raklång på marken i havet av vitsippor och dra in doften av mull, löv och den där friska, söta doften som är vitsippornas egen. Jag vill känna hur den bubblande, pirrande, vibrerande känslan av lycka sprider sig genom hela kroppen så att jag till sist inte kan hålla emot längre utan måste skrika ut mitt vår-skrik precis som Ronja!

AAIIIIAAAAIIIAAAIIIIAAAA.....

Just nu har jag mest lust att slänga mig ned på golvet, skrika och hamra med knytnävarna som en trotsig tre-åring på Konsum
Jag vill
Jag vill
Jag vill
att det snart skall vara vår!

Okänd

Jag tycker mycket om att promenera på kyrkogårdar. Inte av någon religiös anledning utan för att det oftast är en vacker plats fylld av stillhet och ro. Stadens alla ljud dämpas till ett stilla brus där inne och gruset som knastrar under fötterna förstärker egentligen bara tystnaden! När jag är ute och reser i världen försöker jag alltid hitta ett tillfälle att besöka någon. Storstad som småstad spelar egentligen ingen roll. Genom att vandra runt och läsa på gravstenarna kan man lära sig mycket om just den traktens historia, vilka som levde där och vad de arbetade med. Oftast går jag sakta gång upp och gång ned och fantiserar om namnen jag läser och livet de levde. De som vilar där är ju alla okända för mig men jag inbillar mig att genom att läsa deras namn och fundera över deras liv så ger jag dem för en kort, kort stund livet åter. För det är ju så att så länge någon minns så länge lever man!

Dagens tisdagstema är ordet okänd och det fick givetvis symboliseras av ett foto taget på en av mina kyrkogårdspromenader.

Cirkel

Dagens tisdagstema är cirkel. Cirkelform får mig att tänka på karuseller. Det måste ju vara den ultimata cirkeln för annars skulle de ju inte kunna snurra runt, runt. Bara orden får mig att må lite illa. Jag älskar karuseller men avskyr att åka. Blir åksjuk av allt som gungar, svänger eller kränger men njuter av karusellernas färg, form och allmänna kitchighet. Jag är speciellt förtjust i pariserhjul. De är så storslagna på något vis. Just detta pariserhjul är plåtat på Santa Monica Pier i Californien. Pariserhjul är vackra under alla årstider och vid alla klockslag på dygnet. Men det vackraste hjulet såg jag en kall november dag i en stängd och öde nöjespark. Korgarna vajade i vinden och färgen stod i bjärt kontrast till den gråa himlen. Men då hade jag ju så klart ingen kamera med mig.....

Tisdagstema

ENSAM

Alla människor har ett behov av gemenskap. Att få känna sig sedd, bekräftat och behövd. Att få känna fysisk närhet, få en kram eller en smekning över kinden. Men vi lever i en anonym tid. Vi rusar runt i ett hektiskt hamsterhjul med väldigt lite tid att stanna upp och möta en blick eller ge ett leende. Frågar du så har vi massor med vänner och bekanta för det är ju viktigt att vara populär. Men skrapar du på ytan är risken stor att det inte finns så mycket substans i relationen där under. Tar vi oss inte tid att på djupet lära känna dem vi umgås med riskerar vi att bli ensamma i tvåsamheten. Tillsammans med andra formas jag till den jag är. Jag får pröva mina idéer när jag speglar mina tankar mot en annan person. Men vad händer om ingen lyssnar? Om ingen ser dig? Ser du någon som ser ensam ut, sträck ut en hand, byt några ord. Le. Ensam är inte stark. Ensam är bara ensam.

"En droppe droppad i livets älv

har ingen kraft till att flyta själv

Det ställs ett krav på varenda droppe:

Hjälp till att hålla de andra oppe!"

Tage Danielsson

Tisdagstema

Yta

Det här är min bild på veckans tisdags tema yta. Sand, strand och hav betyder mycket för mig och stranden är en yta jag gärna tillbringar mycket tid på.

Nytt

Tisdagens fototema är passande nog ordet nytt. Jag ville hitta något som kunde symbolisera de spirande förhoppningar som jag alltid känner så här på årets första dag. Den där härliga känslan av att allting är möjligt och att framför en ligger 365 underbart oskrivna kort att fylla med spännande innehåll. Jag hittade vad jag sökte under löven i min trädgård. För vad kan väl vara en bättre symbol för det nya än de spirande påskliljebladen sprängfyllda med växtkraft ?

Gott Nytt allihopa!

Gott Nytt År

Happy New Year

Frozen moments

Yesterday we had below zero and out walking I captured a few frozen moments. The weather for Christmas Eve looked promising but today we are back to normal again. Grey skies, fog and rain. Rudolf will definitely need his red nose....

I wish you all a joyful and happy holiday!

Horisont

Tisdagstemat är horisont. Och vad ser ni vid er horisont var frågan. Det här är vad jag skulle vilja se vid min horisont. Snö! Jag skulle gladeligen byta detta blåsande, regnande, vindpinade skånska helvetet mot en endaste dag av snö över de skånska vidderna.
Bilderna är tagna i Vitemölla på Österlen 2006. I mars 2006 närmare bestämt. Då hade vi en lång och härlig vinter som förvisso inte började förrän en bit in på det nya året men som varade härligt länge. Har ett svagt minne av att jag förbannade det gråsmutsiga, söndersaltade, blaskiga helvetet mot slutet.......tänk att man aldrig är nöjd!

Isen låg packad i Hanöbukten ......

.......byn var täckt med snö och fri från sommargäster

Och om några månader skulle vi bada här.....

I`m dreaming of a white Christmas!

Omgjord

Dagens tisdagstema är......omgjort. För mig är det ordet synonymt med renovering. Kanske beror det på att det är det jag gjort sedan juli i år.....renoverat alltså. Och renovering är synonymt med svettigt, gapskratt, tungt, ilsket, ömmande, släpande, borrande, skrapande, rivande, slitande, leende, spikande, läckor, njutningsfullt och vansinnigt roligt och snudd på äktenskaps dödande allt på en och samma gång. Så nu bjuds ni på en guidad tur i renoverandets ädla konst. Välkommen att stiga på men se upp för fallande väggar...... puts och bruk!

Före

under

ännu mera under.....

och ......Ta dah! Efter!!!!!

Nu är det bara resten av huset kvar!

Höstpromenad

Trasig

Veckans tisdagstema är trasig.

Hon dansade en sommar....

Hösten är otroligt vacker med all sin färgprakt men ger mig också en påminnelse om att allt nu går till vila. Somligt för att vakna till vårsolens värmande strålar och annat för att multna och dö. I min ladas alla fönster ligger drivor av fjärilar som dansat sin sommar. Vissa darrar ännu och jag vill ta dem i mina händer och släppa ut dem igen men vet att det är förgäves. Att på nära håll betrakta naturens kretslopp fyller mig med vemod över att tiden och livet går förbi så fort. Men ger mig också hopp och tröst. Det är trösterikt att tänka att allt återföds om vi behandlar naturen väl!

Nr 100

Ta dah!
Pukor, trumpeter och fanfarer - dagens inlägg är nummer 100. Värt att fira med en tårta inte sant? Som den ständiga jo-jo bantare jag är blir den av en garanterat kalorifri sort eftersom jag för tillfället (och för tusende gången) sett ljuset och skall börja ett nytt liv..... Vilket jag gör varje måndag för att sedan sluta varje tisdag. Idag har jag hållit ut ovanligt länge eftersom det är onsdag. Den bantningsmetod jag inte prövat finns inte. Jo förresten, fettsugning och kirurgi men det beror snarare på brist på pengar än brist på en lust att pröva. Men skämt åsido, ibland kan jag undra vad jag ( och miljontals andra ) håller på med. Vi lägger massor av energi på hur vi ser ut och vad vi stoppar i oss helt i onödan. Visst ska vi leva hälsosamma liv det är inte det jag menar men tänk om vi lade hälften av all denna energi på att verkligen leva och göra roliga och positiva saker istället. Att bejaka alla de fantastiska saker vi kan göra med våra kroppar; dansa, promenera, sjunga, måla, kyssas, skriva, fotografera..... Listan kan göras lika lång som vi är individer. Jag tror det är otroligt få som sitter på ålderdomshemmet och ångrar att de inte jobbade mer övertid och bantade mer. Troligen önskar de istället att de hade levt ett fullare liv och tagit ytterligare en kaka till kaffet! Okey, så jag är inte lik Kate Moss. So what! Jag är alldeles fantastiskt unik. Det finns bara en av mig! Och dessutom - Zorn hade älskat mig!


Så mina vänner därute i Cyberspace, alla ni som läser mina bloggar och som kommer med härliga kommentarer glöm inte att ni är alldeles underbart unika var och en av er!

Och du, ta en kaka till!

Hinder

Veckans tema är hinder. Vad hindrar er? Möter ni fysiska hinder eller är det annat som hindrar? Använd fantasin och tolka! Så löd uppmaningen på vimsig.com inför veckans tisdags tema och jag kom genast att tänka på det största "fysiska" hinder jag någonsin stått öga mot öga mot och som jag mötte på min senaste höstpromenad. Där gick jag i godan ro och njöt av färgprakten i naturen när jag klev runt en buske .....

......och PANG där stod han uppväxt som en vägg ur marken. Inte skogens konung men väl ängens. Jösses, ett riktigt praktexemplar. Jag blev dödsförskräckt men kunde inte låta bli att plocka upp kameran och knäppa en bild. Men när han körde ner huvudet, började frusta och stampa med hoven i marken tolkade jag det som att han inte var sugen på att skriva autografer och drog.

Men hinder kan ju stå för så mycket. Jag arbetade inom sjukvården i 20 år och träffade otroligt många fantastiska människor som kämpade och övervann både fysiska och psykiska hinder större än vad du och jag någonsin kan föreställa oss. De släpade runt på sina egna privata jättetjurar i form av smärta, ångest eller rörelsehinder varje dag, dygnet runt och lyckades trots det ge kraft och styrka till andra. I yrkeslivet och som kvinna har jag ju också stött på en och annan jättevägg ( oftast av samma kön som tjuren...) och även om det inte syns så finns det där - glastaket. Så jag tror tjuren får symbolisera alltihopa både den inneboende kraften som gör att människor övervinner hinder av olika slag men också den förgörande kraften som diskriminering, våld och glastak utgör!

(Väl-) vårdad

Vill ni veta en hemlis?

Jag har alltid velat ha en amerikanare. Ju större grill och fetare fenor desto bättre..... Så när denna veckans tisdags tema var vårdad blev valet inte svårt. En amerikanare givetvis! Kolla in hur lacken blänker! Och alla underbart välputsade detaljer. Mmmmm underbart. Någon älskar och vårdar den här bilen. Om det bara fick vara jag. Jag skulle pussa den god natt varje kväll, tala ömt till den och tvätta den varje söndag med sämskskinn!

Det är något annat än volvon jag kör runt i.....

Georg Oddner 1923 - 2007

Sommarens sista ros i min trädgård till Georg Oddners minne

I söndags avled fotografen Georg Oddner 83 år gammal. Han väckte min kärlek till svartvita bilder och hans böcker och utställningar är en ständig källa till inspiration. Nästan alla hans bilder handlar på ett eller annat sätt om möten mellan människor och jag tror det är det som fascinerar mig mest. Jag tröttnar aldrig på hans fotografier och återkommer till hans böcker gång på gång. Goerg Oddner har sagt att "Det intressanta med en riktigt bra bild är att den ger ifrån sig något nytt varje gång man ser den" och det tycker jag de flesta av hans bilder uppfyller med råge.

Oddner föddes i Stockholm och fotografi var inte hans första intresse. Han var firad jazztrumslagare innan han for till New York 1950 för att bli assistent till stjärnfotografen Richard Avedon. 1952 kom han till Malmö och startade en egen studio men han reste även världen runt och fotograferade. Kina, Chile, USA,Japan, Indien och Peru var en del av de länder han besökte. En av de bilder jag tycker allra mest om är fotograferad just i Peru. Den föreställer en blind tiggare som leds av en fattig pojke.

Oddner var också modefotograf och hans foto på Anita Ekberg var en av anledningarna till att Hollywoods intresse vaknade. Inte svårt att förstå när man ser fotot eller hur?

"Liksom en vattendroppe hör ihop med havet, hör ögonblicket ihop med evigheten. Man gör en bild för att betrakta och behålla ett stycke tid, alltså ett ögonblick att återvända till" . Georg Oddner

Tack för alla ögonblick du givit oss att återvända till !

På väg

Sommarsorti

Nyss låg sommaren framför oss men nu är klockan slagen. I helgen tog den sin sista suck. Sommaren. Stormvinden viner när jag plockar snäckor på en öde Skrea strand. Vart tog tiden vägen?

Minut lades till minut, dag lades till dag, vecka till vecka. Och plötsligt är den över. Jag känner nästan lättnad. För inget är väl så fullt av förväntningar, förhoppningar och drömmar som just sommaren? På det viset är hösten mycket bättre. Lugnare och stillsammare på något vis och inte hysteriskt fylld av jakten på den ultimata sommarupplevelsen.

Men vi har alla olika sätt att hantera den annalkande vintern.

När vissa av oss vinterbadar........

........flyr andra till södern !