Migratory season....

Today I realized that 24 hours is all you’ve got. And how ever much you try you can’t squeeze any more hours in. As you all understand I suffer from the well known disease “too much to do and too little time to do it” and there is only one remedy – slow down. So after a lot of agony I decided that one blog had to go. I simply haven’t the time to write in both on a regular basis and therefore I have sadly neglected this one. So my dear friends from this day on you can watch my photos as well as read the goings on in my life over at my other place – Handmade.

I hope to see you all there!

Lots of love to you all
Jeanette

Längtan

Vad längtar du efter? var frågan i Tisdagstema denna vecka. Bakom oputsade rutor i ett gråmulet och dystert Malmö var frågan inte alls svår att besvara. Jag längtar efter VÅREN!

Jag vill gå ut i bokskogen och känna solen mot mitt ansikte och höra bäcken porla och fåglarna kvittra.

Jag vill slänga mig raklång på marken i havet av vitsippor och dra in doften av mull, löv och den där friska, söta doften som är vitsippornas egen. Jag vill känna hur den bubblande, pirrande, vibrerande känslan av lycka sprider sig genom hela kroppen så att jag till sist inte kan hålla emot längre utan måste skrika ut mitt vår-skrik precis som Ronja!

AAIIIIAAAAIIIAAAIIIIAAAA.....

Just nu har jag mest lust att slänga mig ned på golvet, skrika och hamra med knytnävarna som en trotsig tre-åring på Konsum
Jag vill
Jag vill
Jag vill
att det snart skall vara vår!

Okänd

Jag tycker mycket om att promenera på kyrkogårdar. Inte av någon religiös anledning utan för att det oftast är en vacker plats fylld av stillhet och ro. Stadens alla ljud dämpas till ett stilla brus där inne och gruset som knastrar under fötterna förstärker egentligen bara tystnaden! När jag är ute och reser i världen försöker jag alltid hitta ett tillfälle att besöka någon. Storstad som småstad spelar egentligen ingen roll. Genom att vandra runt och läsa på gravstenarna kan man lära sig mycket om just den traktens historia, vilka som levde där och vad de arbetade med. Oftast går jag sakta gång upp och gång ned och fantiserar om namnen jag läser och livet de levde. De som vilar där är ju alla okända för mig men jag inbillar mig att genom att läsa deras namn och fundera över deras liv så ger jag dem för en kort, kort stund livet åter. För det är ju så att så länge någon minns så länge lever man!

Dagens tisdagstema är ordet okänd och det fick givetvis symboliseras av ett foto taget på en av mina kyrkogårdspromenader.

Cirkel

Dagens tisdagstema är cirkel. Cirkelform får mig att tänka på karuseller. Det måste ju vara den ultimata cirkeln för annars skulle de ju inte kunna snurra runt, runt. Bara orden får mig att må lite illa. Jag älskar karuseller men avskyr att åka. Blir åksjuk av allt som gungar, svänger eller kränger men njuter av karusellernas färg, form och allmänna kitchighet. Jag är speciellt förtjust i pariserhjul. De är så storslagna på något vis. Just detta pariserhjul är plåtat på Santa Monica Pier i Californien. Pariserhjul är vackra under alla årstider och vid alla klockslag på dygnet. Men det vackraste hjulet såg jag en kall november dag i en stängd och öde nöjespark. Korgarna vajade i vinden och färgen stod i bjärt kontrast till den gråa himlen. Men då hade jag ju så klart ingen kamera med mig.....

Tisdagstema

ENSAM

Alla människor har ett behov av gemenskap. Att få känna sig sedd, bekräftat och behövd. Att få känna fysisk närhet, få en kram eller en smekning över kinden. Men vi lever i en anonym tid. Vi rusar runt i ett hektiskt hamsterhjul med väldigt lite tid att stanna upp och möta en blick eller ge ett leende. Frågar du så har vi massor med vänner och bekanta för det är ju viktigt att vara populär. Men skrapar du på ytan är risken stor att det inte finns så mycket substans i relationen där under. Tar vi oss inte tid att på djupet lära känna dem vi umgås med riskerar vi att bli ensamma i tvåsamheten. Tillsammans med andra formas jag till den jag är. Jag får pröva mina idéer när jag speglar mina tankar mot en annan person. Men vad händer om ingen lyssnar? Om ingen ser dig? Ser du någon som ser ensam ut, sträck ut en hand, byt några ord. Le. Ensam är inte stark. Ensam är bara ensam.

"En droppe droppad i livets älv

har ingen kraft till att flyta själv

Det ställs ett krav på varenda droppe:

Hjälp till att hålla de andra oppe!"

Tage Danielsson

Tisdagstema

Yta

Det här är min bild på veckans tisdags tema yta. Sand, strand och hav betyder mycket för mig och stranden är en yta jag gärna tillbringar mycket tid på.

Nytt

Tisdagens fototema är passande nog ordet nytt. Jag ville hitta något som kunde symbolisera de spirande förhoppningar som jag alltid känner så här på årets första dag. Den där härliga känslan av att allting är möjligt och att framför en ligger 365 underbart oskrivna kort att fylla med spännande innehåll. Jag hittade vad jag sökte under löven i min trädgård. För vad kan väl vara en bättre symbol för det nya än de spirande påskliljebladen sprängfyllda med växtkraft ?

Gott Nytt allihopa!