Jeanettes fotoblogg

Migratory season....

2008-04-08T06:00:00.000-07:00

Today I realized that 24 hours is all you’ve got. And how ever much you try you can’t squeeze any more hours in. As you all understand I suffer from the well known disease “too much to do and too little time to do it” and there is only one remedy – slow down. So after a lot of agony I decided that one blog had to go. I simply haven’t the time to write in both on a regular basis and therefore I have sadly neglected this one. So my dear friends from this day on you can watch my photos as well as read the goings on in my life over at my other place – Handmade.

I hope to see you all there!

Lots of love to you all
Jeanette

Längtan

2008-02-19T04:18:00.000-08:00

Vad längtar du efter? var frågan i Tisdagstema denna vecka. Bakom oputsade rutor i ett gråmulet och dystert Malmö var frågan inte alls svår att besvara. Jag längtar efter VÅREN!

Jag vill gå ut i bokskogen och känna solen mot mitt ansikte och höra bäcken porla och fåglarna kvittra.

Jag vill slänga mig raklång på marken i havet av vitsippor och dra in doften av mull, löv och den där friska, söta doften som är vitsippornas egen. Jag vill känna hur den bubblande, pirrande, vibrerande känslan av lycka sprider sig genom hela kroppen så att jag till sist inte kan hålla emot längre utan måste skrika ut mitt vår-skrik precis som Ronja!

AAIIIIAAAAIIIAAAIIIIAAAA.....

Just nu har jag mest lust att slänga mig ned på golvet, skrika och hamra med knytnävarna som en trotsig tre-åring på Konsum
Jag vill
Jag vill
Jag vill
att det snart skall vara vår!

Okänd

2008-02-12T08:43:00.000-08:00

Jag tycker mycket om att promenera på kyrkogårdar. Inte av någon religiös anledning utan för att det oftast är en vacker plats fylld av stillhet och ro. Stadens alla ljud dämpas till ett stilla brus där inne och gruset som knastrar under fötterna förstärker egentligen bara tystnaden! När jag är ute och reser i världen försöker jag alltid hitta ett tillfälle att besöka någon. Storstad som småstad spelar egentligen ingen roll. Genom att vandra runt och läsa på gravstenarna kan man lära sig mycket om just den traktens historia, vilka som levde där och vad de arbetade med. Oftast går jag sakta gång upp och gång ned och fantiserar om namnen jag läser och livet de levde. De som vilar där är ju alla okända för mig men jag inbillar mig att genom att läsa deras namn och fundera över deras liv så ger jag dem för en kort, kort stund livet åter. För det är ju så att så länge någon minns så länge lever man!

Dagens tisdagstema är ordet okänd och det fick givetvis symboliseras av ett foto taget på en av mina kyrkogårdspromenader.

Cirkel

2008-02-05T05:23:00.000-08:00

Dagens tisdagstema är cirkel. Cirkelform får mig att tänka på karuseller. Det måste ju vara den ultimata cirkeln för annars skulle de ju inte kunna snurra runt, runt. Bara orden får mig att må lite illa. Jag älskar karuseller men avskyr att åka. Blir åksjuk av allt som gungar, svänger eller kränger men njuter av karusellernas färg, form och allmänna kitchighet. Jag är speciellt förtjust i pariserhjul. De är så storslagna på något vis. Just detta pariserhjul är plåtat på Santa Monica Pier i Californien. Pariserhjul är vackra under alla årstider och vid alla klockslag på dygnet. Men det vackraste hjulet såg jag en kall november dag i en stängd och öde nöjespark. Korgarna vajade i vinden och färgen stod i bjärt kontrast till den gråa himlen. Men då hade jag ju så klart ingen kamera med mig.....

Tisdagstema

2008-01-29T08:59:00.000-08:00

ENSAM

Alla människor har ett behov av gemenskap. Att få känna sig sedd, bekräftat och behövd. Att få känna fysisk närhet, få en kram eller en smekning över kinden. Men vi lever i en anonym tid. Vi rusar runt i ett hektiskt hamsterhjul med väldigt lite tid att stanna upp och möta en blick eller ge ett leende. Frågar du så har vi massor med vänner och bekanta för det är ju viktigt att vara populär. Men skrapar du på ytan är risken stor att det inte finns så mycket substans i relationen där under. Tar vi oss inte tid att på djupet lära känna dem vi umgås med riskerar vi att bli ensamma i tvåsamheten. Tillsammans med andra formas jag till den jag är. Jag får pröva mina idéer när jag speglar mina tankar mot en annan person. Men vad händer om ingen lyssnar? Om ingen ser dig? Ser du någon som ser ensam ut, sträck ut en hand, byt några ord. Le. Ensam är inte stark. Ensam är bara ensam.

"En droppe droppad i livets älv

har ingen kraft till att flyta själv

Det ställs ett krav på varenda droppe:

Hjälp till att hålla de andra oppe!"

Tage Danielsson

Tisdagstema

Yta

2008-01-22T11:36:00.000-08:00

Det här är min bild på veckans tisdags tema yta. Sand, strand och hav betyder mycket för mig och stranden är en yta jag gärna tillbringar mycket tid på.

Nytt

2008-01-01T06:57:00.000-08:00

Tisdagens fototema är passande nog ordet nytt. Jag ville hitta något som kunde symbolisera de spirande förhoppningar som jag alltid känner så här på årets första dag. Den där härliga känslan av att allting är möjligt och att framför en ligger 365 underbart oskrivna kort att fylla med spännande innehåll. Jag hittade vad jag sökte under löven i min trädgård. För vad kan väl vara en bättre symbol för det nya än de spirande påskliljebladen sprängfyllda med växtkraft ?

Gott Nytt allihopa!

Gott Nytt År

2007-12-31T12:44:00.001-08:00

Happy New Year

Frozen moments

2007-12-23T14:29:00.000-08:00

Yesterday we had below zero and out walking I captured a few frozen moments. The weather for Christmas Eve looked promising but today we are back to normal again. Grey skies, fog and rain. Rudolf will definitely need his red nose....

I wish you all a joyful and happy holiday!

Horisont

2007-12-04T09:36:00.000-08:00

Tisdagstemat är horisont. Och vad ser ni vid er horisont var frågan. Det här är vad jag skulle vilja se vid min horisont. Snö! Jag skulle gladeligen byta detta blåsande, regnande, vindpinade skånska helvetet mot en endaste dag av snö över de skånska vidderna.
Bilderna är tagna i Vitemölla på Österlen 2006. I mars 2006 närmare bestämt. Då hade vi en lång och härlig vinter som förvisso inte började förrän en bit in på det nya året men som varade härligt länge. Har ett svagt minne av att jag förbannade det gråsmutsiga, söndersaltade, blaskiga helvetet mot slutet.......tänk att man aldrig är nöjd!

Isen låg packad i Hanöbukten ......

.......byn var täckt med snö och fri från sommargäster

Och om några månader skulle vi bada här.....

I`m dreaming of a white Christmas!

Omgjord

2007-11-20T12:11:00.000-08:00

Dagens tisdagstema är......omgjort. För mig är det ordet synonymt med renovering. Kanske beror det på att det är det jag gjort sedan juli i år.....renoverat alltså. Och renovering är synonymt med svettigt, gapskratt, tungt, ilsket, ömmande, släpande, borrande, skrapande, rivande, slitande, leende, spikande, läckor, njutningsfullt och vansinnigt roligt och snudd på äktenskaps dödande allt på en och samma gång. Så nu bjuds ni på en guidad tur i renoverandets ädla konst. Välkommen att stiga på men se upp för fallande väggar...... puts och bruk!

Före

under

ännu mera under.....

och ......Ta dah! Efter!!!!!

Nu är det bara resten av huset kvar!

Höstpromenad

2007-11-04T10:42:00.000-08:00

Trasig

2007-10-30T04:23:00.000-07:00

Veckans tisdagstema är trasig.

Hon dansade en sommar....

2007-10-21T09:10:00.001-07:00

Hösten är otroligt vacker med all sin färgprakt men ger mig också en påminnelse om att allt nu går till vila. Somligt för att vakna till vårsolens värmande strålar och annat för att multna och dö. I min ladas alla fönster ligger drivor av fjärilar som dansat sin sommar. Vissa darrar ännu och jag vill ta dem i mina händer och släppa ut dem igen men vet att det är förgäves. Att på nära håll betrakta naturens kretslopp fyller mig med vemod över att tiden och livet går förbi så fort. Men ger mig också hopp och tröst. Det är trösterikt att tänka att allt återföds om vi behandlar naturen väl!

Nr 100

2007-10-17T10:24:00.000-07:00

Ta dah!
Pukor, trumpeter och fanfarer - dagens inlägg är nummer 100. Värt att fira med en tårta inte sant? Som den ständiga jo-jo bantare jag är blir den av en garanterat kalorifri sort eftersom jag för tillfället (och för tusende gången) sett ljuset och skall börja ett nytt liv..... Vilket jag gör varje måndag för att sedan sluta varje tisdag. Idag har jag hållit ut ovanligt länge eftersom det är onsdag. Den bantningsmetod jag inte prövat finns inte. Jo förresten, fettsugning och kirurgi men det beror snarare på brist på pengar än brist på en lust att pröva. Men skämt åsido, ibland kan jag undra vad jag ( och miljontals andra ) håller på med. Vi lägger massor av energi på hur vi ser ut och vad vi stoppar i oss helt i onödan. Visst ska vi leva hälsosamma liv det är inte det jag menar men tänk om vi lade hälften av all denna energi på att verkligen leva och göra roliga och positiva saker istället. Att bejaka alla de fantastiska saker vi kan göra med våra kroppar; dansa, promenera, sjunga, måla, kyssas, skriva, fotografera..... Listan kan göras lika lång som vi är individer. Jag tror det är otroligt få som sitter på ålderdomshemmet och ångrar att de inte jobbade mer övertid och bantade mer. Troligen önskar de istället att de hade levt ett fullare liv och tagit ytterligare en kaka till kaffet! Okey, så jag är inte lik Kate Moss. So what! Jag är alldeles fantastiskt unik. Det finns bara en av mig! Och dessutom - Zorn hade älskat mig!

Så mina vänner därute i Cyberspace, alla ni som läser mina bloggar och som kommer med härliga kommentarer glöm inte att ni är alldeles underbart unika var och en av er!

Och du, ta en kaka till!

Hinder

2007-10-16T00:05:00.000-07:00

Veckans tema är hinder. Vad hindrar er? Möter ni fysiska hinder eller är det annat som hindrar? Använd fantasin och tolka! Så löd uppmaningen på vimsig.com inför veckans tisdags tema och jag kom genast att tänka på det största "fysiska" hinder jag någonsin stått öga mot öga mot och som jag mötte på min senaste höstpromenad. Där gick jag i godan ro och njöt av färgprakten i naturen när jag klev runt en buske .....

......och PANG där stod han uppväxt som en vägg ur marken. Inte skogens konung men väl ängens. Jösses, ett riktigt praktexemplar. Jag blev dödsförskräckt men kunde inte låta bli att plocka upp kameran och knäppa en bild. Men när han körde ner huvudet, började frusta och stampa med hoven i marken tolkade jag det som att han inte var sugen på att skriva autografer och drog.

Men hinder kan ju stå för så mycket. Jag arbetade inom sjukvården i 20 år och träffade otroligt många fantastiska människor som kämpade och övervann både fysiska och psykiska hinder större än vad du och jag någonsin kan föreställa oss. De släpade runt på sina egna privata jättetjurar i form av smärta, ångest eller rörelsehinder varje dag, dygnet runt och lyckades trots det ge kraft och styrka till andra. I yrkeslivet och som kvinna har jag ju också stött på en och annan jättevägg ( oftast av samma kön som tjuren...) och även om det inte syns så finns det där - glastaket. Så jag tror tjuren får symbolisera alltihopa både den inneboende kraften som gör att människor övervinner hinder av olika slag men också den förgörande kraften som diskriminering, våld och glastak utgör!

(Väl-) vårdad

2007-10-09T07:47:00.000-07:00

Vill ni veta en hemlis?

Jag har alltid velat ha en amerikanare. Ju större grill och fetare fenor desto bättre..... Så när denna veckans tisdags tema var vårdad blev valet inte svårt. En amerikanare givetvis! Kolla in hur lacken blänker! Och alla underbart välputsade detaljer. Mmmmm underbart. Någon älskar och vårdar den här bilen. Om det bara fick vara jag. Jag skulle pussa den god natt varje kväll, tala ömt till den och tvätta den varje söndag med sämskskinn!

Det är något annat än volvon jag kör runt i.....

Georg Oddner 1923 - 2007

2007-10-08T11:30:00.001-07:00

Sommarens sista ros i min trädgård till Georg Oddners minne

I söndags avled fotografen Georg Oddner 83 år gammal. Han väckte min kärlek till svartvita bilder och hans böcker och utställningar är en ständig källa till inspiration. Nästan alla hans bilder handlar på ett eller annat sätt om möten mellan människor och jag tror det är det som fascinerar mig mest. Jag tröttnar aldrig på hans fotografier och återkommer till hans böcker gång på gång. Goerg Oddner har sagt att "Det intressanta med en riktigt bra bild är att den ger ifrån sig något nytt varje gång man ser den" och det tycker jag de flesta av hans bilder uppfyller med råge.

Oddner föddes i Stockholm och fotografi var inte hans första intresse. Han var firad jazztrumslagare innan han for till New York 1950 för att bli assistent till stjärnfotografen Richard Avedon. 1952 kom han till Malmö och startade en egen studio men han reste även världen runt och fotograferade. Kina, Chile, USA,Japan, Indien och Peru var en del av de länder han besökte. En av de bilder jag tycker allra mest om är fotograferad just i Peru. Den föreställer en blind tiggare som leds av en fattig pojke.

Oddner var också modefotograf och hans foto på Anita Ekberg var en av anledningarna till att Hollywoods intresse vaknade. Inte svårt att förstå när man ser fotot eller hur?

"Liksom en vattendroppe hör ihop med havet, hör ögonblicket ihop med evigheten. Man gör en bild för att betrakta och behålla ett stycke tid, alltså ett ögonblick att återvända till" . Georg Oddner

Tack för alla ögonblick du givit oss att återvända till !

På väg

2007-10-03T13:25:00.000-07:00

Sommarsorti

2007-10-03T13:15:00.000-07:00

Nyss låg sommaren framför oss men nu är klockan slagen. I helgen tog den sin sista suck. Sommaren. Stormvinden viner när jag plockar snäckor på en öde Skrea strand. Vart tog tiden vägen?

Minut lades till minut, dag lades till dag, vecka till vecka. Och plötsligt är den över. Jag känner nästan lättnad. För inget är väl så fullt av förväntningar, förhoppningar och drömmar som just sommaren? På det viset är hösten mycket bättre. Lugnare och stillsammare på något vis och inte hysteriskt fylld av jakten på den ultimata sommarupplevelsen.

Men vi har alla olika sätt att hantera den annalkande vintern.

När vissa av oss vinterbadar........

........flyr andra till södern !

Spår.....

2007-10-03T13:07:00.001-07:00

..... i sanden på Skrea strand.

Ljud

2007-10-02T11:27:00.000-07:00

Dagens tisdagstema är ljud. Idag hade jag ingen bild i mitt "bildarkiv" att plocka fram utan fick ge mig ut i arla morgonstund för att leta ljud. Valet föll på varningssirenen som sitter på taket till min arbetsplats. Jag bor i ett kärnkraftsverkområde och sirenen testas den första måndagen i varje månad. Eftersom mitt kontor ligger under takåsarna håller jag på att hoppa ur skorna varje gång den drar igång. Med puls på 350 sitter jag genomsvettig vid mitt skrivbord och tänker att jag måste verkligen komma ihåg det där med första måndagen..... vilket jag givetvis inte gör tills den tjuter nästa gång.

Dagens tema får mig att tänka på några rader av Tage Danielsson som jag tycker väldigt mycket om; Till örat genom luftens vågor fortplantas livets stora frågor men alla livets stora svar jag undrar vilken väg dom tar? En sak är säker, ljudet av livets stora svar passerade i alla fall inte genom öronen på makthavarna i Burma!

Girls are lika apples on trees

2007-09-26T07:23:00.000-07:00

Girls

are like apples

on trees. The best ones

are at the top of the tree

The boys dont want to reach

for the good ones because they

are afraid of falling and getting hurt

Instead, they just get the rotten apples

from the ground that arent as good,

but easy. So the apples at the top think

something is wrong with them, when in

reality, they are amazing. They just

have to wait for the right boy to

come along, the ones whos

brave enough to

climb all

the way

to the top

of the tree

Gammal

2007-09-25T10:19:00.000-07:00

Tisdagens tema är gammal. Gammal kan ju stå för så mycket - att vara gammalmodig, lite mossig, rostig, antik , åldrad eller rent av just gammal. Att säga gammal om någon kan lätt uppfattas som ett skällsord men damen vars hand jag fotograferat var stolt över sin ålder. Hon är närmare 90 och bor på ett äldreboende men är full av humor och nyfikenhet på livet. I hennes åldrade hand finns livet gömt tycker jag.

Olika

2007-09-18T10:50:00.000-07:00

Varje vattendroppe är unik. Och tusen miljoners, trilioners unika olikheter har fogats samman till denna fantastiska istapp. Varje människa är också unik......När ska vi inse att tusen, miljoners, triljoners unika människor också kan komma samman och skapa fantastiska saker! Att homogen inte alltid är samma sak som trygg. Och olik inte samma sak som hotfull eller farlig. Olikheter berikar ju varandra!

Olika är som ni förstår Tisdagens tema.

Nära

2007-09-10T15:36:00.000-07:00

Tisdagens tema är Nära. Oj vilket härligt tema. Jag älskar att komma nära, nära både växter och djur. Därför blir det inte bara en bild idag utan en liten bildsvit från mina närbildsorgier i sommar. Vissa är redan visade här i min blogg tidigare men jag gillar dem så .... Håll till godo!

Höstkväll

2007-09-06T13:26:00.000-07:00

Det mörknar tidigare och tidigare och äntligen kan man med gott samvete kura i soffan med en god bok, tända stearinljus, koka te och bara vara. Härliga lata timmar medan skymningen faller utanför fönstret.... Lite av semesterns ro finns fortfarande kvar i kroppen och novembers höststormar och decembers stress känns långt borta. Minns i november den ljuva september....

Älvorna dansar

2007-09-06T13:23:00.001-07:00

TisdagsTema

2007-09-04T05:11:00.001-07:00

Idag är det tisdag och dax för en ny fotoutmaning. Dagens tema är svart/vit och svart/vita bilder eller svart/vita motiv är vad som gäller. Jag valde ett svart-vitt motiv. Mitt favvodjur passade nämligen perfekt för dagens tema. Zebran är nog ett av de vackraste djur jag vet. Tyvärr har jag ännu inte haft tillfällighet att se dem live i sin naturliga miljö utan denna är fotograferad i Ystad Djurpark. Kolla in ögonfransarna! Där behövs ingen High Volume & Definition Mascara där inte. Vilket jag tyvärr behöver.....

Sand

2007-08-29T14:41:00.000-07:00

O(charmig)

2007-08-28T13:33:00.000-07:00

Dagens tisdagstema var charmig. Om det funnits en kategori med o-charmigt hade den har snubben vunnit direkt. Visserligen kan man låta sig luras av hans ganska ulliga och gulliga yttre men hans huvudsakliga sysselsättning är klart o-charmig. Vartenda krasseblad har han och hans ludna polare tuggat i sig. Och bara en blomma återstår.... Slår vad om att hans bästa kompis är en mördarsnigel! Man kan bli ledsen för mindre!

Hör ni hur han mumsar ???

Och sista blomman har han sparat till efterrätt.....

Tisdagstema Charmig(t)

2007-08-28T05:48:00.000-07:00

Dagens tisdagstema är charmig(t).

Välkommen att möta Tiger och Nasse två av charmtrollen i min familj. Tiger, en nyfiken och "skuttig" katt som alltid är pigg på äventyr och Nasse, en otroligt snäll och lat katt som aldrig vandrar speciellt långt bort från matskålen. Så Nasse borde egentligen heta Puh eftersom han alltid är lite klockan elvig och på jakt efter en matbit. Men eftersom hans päls var nästan ljusrosa när han föddes, ja då fick det ju bli Nasse. Nasse är fantastiskt tillgiven och vill alltid ha sällskap. En riktig familjekatt!!! På gott och ont! Otaliga är de gånger jag med ett ilsket vrål har slängt ut honom från mitt kontor när han lagt en kärvänlig tass på mitt tangentbord och därmed skickat mitt länge och hårt arbetade dokument rakt ut i Cyberspace.....

The world in your hand

2007-08-23T13:45:00.001-07:00

Small footsteps

2007-08-23T13:42:00.001-07:00

Tisdagstema GRÖNT

2007-08-22T05:27:00.000-07:00

Mossygreen tipsade mig om Tisdagstema. Denna tisdags tema är grönt och tanken är att du fotograferar något grönt och lägger ut på din blogg. Jag älskar grönt. För mig är det symbolen för hopp, växtkraft och naturglädje. Jag var lite sent på det så i mitt fall blir det ju onsdagstema.... och några bilder ur "bildarkivet" men nästa tisdag har jag bättre koll på veckodagarna! Och ett nytaget foto...

Take a walk.....

2007-08-16T13:28:00.001-07:00

....in my footsteps

Scratch me please....

2007-08-16T13:26:00.001-07:00

....... I can`t quite reach!

My pal is my pillow

2007-08-16T13:24:00.000-07:00

Loop

2007-08-14T12:54:00.001-07:00

2007-08-06T13:52:00.000-07:00

I`m back !! Tillbaks i stan igen efter tre veckors flitigt renoverande. Har ni följt min andra blogg vet ni att äktenskapet höll och tidplanen likaså. Tack för alla era peppande kommentarer. Det höll mig uppe när kroppen värkte och jag drömde om en villa i Provence! Det har regnet mest hela tiden och sommarens bästa ägodel var definitivt gummistövlar och sommarens bästa egenskap var tålamod. Nu har livet återgått till det normala. Jag har varmt vatten i kranen, varmare inomhus än utomhus, supersnabbt bredband ( jag kan läsa andras bloggar igen - hurra!) och min härliga mjuka säng. Men jag har ingen utsikt över sädesfälten, ingen natur runt knuten och inga rävar, rådjur, hökar eller grodor. Men det kommer jag ju att ha varje helg... så jag lever verkligen i de två bästa av världar!

Kameran var en trogen följeslagare under hela semestern och som ni ser har naturen inspirerat mig!

After the rain...

2007-08-06T13:31:00.000-07:00

Under my umbrella

2007-08-06T13:30:00.001-07:00

Just taking a break...

2007-08-06T13:22:00.001-07:00

Just hanging around...

2007-08-06T13:20:00.000-07:00

Stängt pga renovering

2007-07-16T13:57:00.000-07:00

Jag har blivit med sommarhus ( läs gård.... ) och under tre veckors semester skall intensiv renovering bedrivas! Jag kommer att försöka hålla er uppdaterade på min andra blogg Handmade.

Ha en skön sommar!

Jeanette

Glow

2007-07-07T08:30:00.000-07:00

Tentacle

2007-07-07T08:28:00.000-07:00

Thorn in my side

2007-07-07T08:27:00.000-07:00

Up close

2007-07-07T08:26:00.001-07:00

Propeller

2007-07-07T08:24:00.001-07:00

Purple Rain

2007-07-07T08:07:00.000-07:00

Explosion

2007-07-07T08:02:00.000-07:00

Växtkraft

2007-07-05T11:21:00.000-07:00

Fångad i skymningen

2007-07-01T12:08:00.001-07:00

Kom mig nära.....

2007-07-01T11:50:00.000-07:00

Styrsö

2007-06-23T12:32:00.000-07:00

Jag har varit på minisemester på Styrsö i Göteborgs underbara skärgård. Det var verkligen välbehövligt. Senaste veckorna har varit otroligt stressiga både hemma och på jobb. Jag har inte haft tid att göra något roligt alls, inte fotografera, inte skriva i bloggen och inte pyssla. Hela mitt inre har formligen vrålat efter att få göra något kreativt men vad kan man göra när dygnet bara har 24 timmar. Man måste ju sova någon gång. Så minisemestern var ett krav för att jag skulle överleva de resterande fyra veckorna till min riktiga semester börjar.

Dagarna på Styrsö var fyllda av snäcksamlande, krabbfiske och kvällspromenader på vindlande små vägar där doften av rosor och jasmin låg tung. Varje kväll satt vi på klipporna och såg solen gå ned i havet som en jätteapelsin. Tankarna kom och gick som de ville och hela mitt inre blev alldeles lugnt. Efter första dygnet var pulsen åter nere i det normala och jobbet kändes väldigt långt borta.

Styrsö består mest av gamla trähus, många med veranda eller torn och alla fyllda med snickarglädje. Naturen är bedövande vacker med kala klippor och vackra små vikar. Min kamera gick varm vill jag lova. Det finns i stort sett inga bilar på ön utan det värsta i trafikväg du kan råka ut för är en elbil modell golfbil eller flakmoppar. Men det gäller att ha starkt hjärta eftersom elbilarna är förrädiska och i stort sett ljudlöst smyger upp bakom dig och tutar när du minst anar det. Det finns bara en affär på ön och den har begränsade öppettider så det gäller att handla vad man behöver när man är där. Jag märkte snabbt hur bortskämd jag är i stan med dygnet-runt öppna butiker i vart och vart annat gathörn. Det är verkligen nyttigt att leva ö-liv ! Man tänker efter mer än en gång innan man traskar över halva ön för något man glömt. Men det var snubblande nära att vi bröt ihop när kvällen kom och vi var utan choklad. Men att ta färjan in till Saltholmen – nja riktigt så desperata var vi inte!!!

Krabbfisket var en höjdare och mitt ”stadsbarn” till dotter njöt i fulla drag. Hennes och kompisens skrik av skräckblandad förtjusning hördes över halva ön när de drog upp sin första krabba. De dansade en hysterisk indiandans när den sedan rymde på bryggan och smet mellan deras fötter och ned i vattnet med ett plask.

Men efter ett tag blev de modigare och på slutet höll de till och med i dem innan de släppte ned dem i vattnet.

Och nu är vi hemma igen med havsluft i lungorna och solbrända kinder. Mitt hjärtat slår åter i lugn takt och själen har hunnit ifatt. Nu skall jag fylla mina dagar med jobb och mina kvällar med fotograferande, pysssel och bloggskrivande. Livet känns roligt igen!

Sent kom solen

2007-06-03T12:57:00.000-07:00

Helgens utflykt till Louisiana var planerad sedan länge. Kameraväskan var laddad och Öresund runt biljetterna inköpta. SMHI hade utlovat sommarvärme och strålande sol. Vad kunde väl gå fel? SMHI:s väderleks rapport tydligen. Vaknade till hällregnets trummade mot terasstaket. Att det var landskamp i fotboll mot Danmark var ett annat streck i räkningen. Att säga att öresundståget till Köpenhamn var överfullt var veckans om inte månadens underdrift. Lugnet på tåget lade sig inte förrän efter huvudbangården när gultröjade, taktfast skrålande och ivrigt skålande män i alla åldrar lämnat tåget. Vad är det med fotboll som förvandlar vuxna män till att vilja klä sig i blå-gul lekdräkt med vikingahorn i plysch på huvudet? Okey, okey där var en och annan kvinna också men de var i minoritet och de hade inga vikingahorn på huvudet.....

I stilla ro kunde vi glida vidare mot Humlebäck och Louisiana där regnet fortsatte och kameran fick bli kvar i väskan. Utställningen var intressant - vissa tavlor hade jag kunnat måla själv förutsatt att jag hade haft förbundna ögon och bara fick använda vänstra armen.... Men det är alltid roligt att diskutera vad som är konst och hur upplevelsen av tavlorna förändras när man vet något om konstnären. Plötsligt läser man in helt andra saker i motiven. Minst lika roligt som att titta på konsten är det att sitta i restaurangen och dricka vitt vin och titta på människor som i sin tur tittar på konsten. Det är en konstform i sig!

När vi fortsatte till Helsingör för middag och hemfärd började molnen äntligen lätta. Och ute på akterdäck kom äntligen solen! Den sjönk som en mogen apelsin i havet och förvandlade Helsingörs teater och Kronborgs slott till fantastiska siluetter. Och då åkte kameran fram.....

Idag har jag kompenserat gårdagens uteblivna fotograferande med en fotosejour i min mors trädgård. En orgie i vallmo, akleja och blomsterprakt som jag ville dela med mig till er av!

Nektar

2007-06-03T12:55:00.001-07:00

Akleja

2007-06-03T12:35:00.001-07:00

Vallmo i regn

2007-06-03T12:26:00.001-07:00

Stockamöllan airport

2007-06-01T08:01:00.000-07:00

Welcome to Stockamöllan airport. We have daily flights to the swamp.

"This is your capatain speaking. We are waiting for permission to taxi out on the runway and hope to be airbourne in a few minutes".

" This is the control tower. Dragon fly air 212 you have permission to take off"

"This is your capatain speaking. We are ready for take off. Please fasten your seat belts".

"We are now airbourne. The estimated time to the swamp is 20 minutes. Please remain seated until the fasten seat belt sign is switched off " . Note that this is a non smoking flight.

Svartvita experiment i Malmö och i Rom

2007-05-31T12:44:00.001-07:00

Staket

Dam i snö

Turning Torso

Colosseum som grafiskt tryck

Romerska pelare

Vy från Spanska trappan

Jag har alltid varit fascinerad av svartvita bilder och föredrar utställningar med svartvita bilder framför färg. Christer Strömholm och Anna Riwkin är två favoriter bland annat. Min far var en mycket duktig amatörfotograf och framkallade sina bilder hemma själv. Jag tjatade alltid om att få vara med när han låste in sig i badrummet med ljuset släckt och jobbade med sina foto. Hade man tur fick man följa med in. Att se bilden växa fram i vattenbadet var otroligt spännande och att hjälpa till att flytta bilderna mellan de olika baden var höjden av lycka.! När jag hade analog kamera provade jag själv på att framkalla men med halvdant resultat. Nu har jag börjat experimentera i fotoshop istället.... Än så länge har jag bara provat att konvertera bilderna i datorn. Att fotografera svartvitt direkt drar jag mig lite för. Visserligen är det en fördel att se motivet i svartvitt på lcd- skärmen men jag tycker jag får bättre kontroll över ljushet och kontrast om jag konverterar i datorn. Vad tycker ni är bäst? Nästa steg för mig blir att välja mina motiv med konvertering till svartvitt i tanken. Maskiner, arkitektur och portätt blir ju mer spännande i svartvitt än landskap och blommor till exempel.

Rosor till mor

2007-05-27T10:39:00.001-07:00

Jag har världens bästa och raraste mamma! Hon ställer upp för mig i alla lägen och är en fantastisk mormor till mina döttrar. Hon tycker mycket om rosor och är värd dem i mängd men istället för rosor fick hon syrenbuskar i mors dags present. Nu får hon en ros också! En ros av arten bloggvariant...

Jag är mycket förtjust i Tove Jansson och tycker att hennes Mumintroll har något klokt att säga som passar i de flesta situationer. Jag brukar läsa lite i mina muminböcker varje dag (!) Det är ett så bra sätt att börja dagen. Idag hittade jag en text som var som klippt och skuren för mors dag och för min mamma!

Jag vill inte ha vänner som är snälla utan att bry sig om en och inte någon som är snäll för att slippa känna sig otrevlig. Och ingen som är rädd. Jag vill ha någon som aldrig är rädd och som bryr sig om en, jag vill ha en mamma!

Kram på dig Mamsen!

Stoppa tiden....

2007-05-24T12:22:00.001-07:00

Nu börjar tiden gå lite väl fort tycker jag. Av vädret och naturen att döma tycks sommaren redan vara kommen till oss här i Skåne. Solen gassar, rapsfält och syrener är snart utblommade och i vägkanten står de och säljer svenska jordgubbar. Visserligen 50 kr litern men ändå. .....Maj är en hektisk månad med massor att göra på jobb kryddat med helger, konfirmationer och studentfester. Det är svårt att hitta tiden till att njuta av allt det vackra. Men idag stal jag mig till några timmar i naturen. Jag låg på en filt lyssnade på fåglarnas kvittrande och insekternas surrande. Jag hörde till och med en ensam klockgroda. Den satt och sjöng så sorgset i ett kärr. Kanske hade alla andra redan hittat en partner och han blev kvar? Eller också vart alla andra upptäckta av Bert Karlsson och uttagna till klockgrodornas melodifestival? Som Sverige för övrigt vann i hård konkurrens med Lettland. När jag låg där på min filt önskade jag att jag kunde stoppa tiden. Inte för evigt men för en kort stund. Just idag och just då kunde det väl ha gått en timme på varje minut..... Carpe diem!

Pink or Blue ?

2007-05-21T12:04:00.001-07:00

När jag väntade mitt första barn möttes jag av många olika förslag på hur jag kunde bestämma könet på mitt barn. Vissa föreslog att jag skulle hänga vigselringen i ett hårstrå och hålla upp framför magen. Om ringen snurrade runt i en cirkel var det en flicka och pendlade den fram och tillbaka var det en pojke. Andra tittade på min mage och uttalade tvärsäkert att det där blir en flicka för du bär barnet så högt . En av de mera udda förslagen jag råkade ut för var att om jag behövde raka benen mer än före graviditeten så var det väntade barnet en pojke medan en flicka om jag behövde raka mig mindre. Alla dessa idéer kan man ju ha en smula roligt åt eller prova i smyg. Och visst funderade även jag mycket över vilken "sort" min lille parvel skulle bli. Men det var ju absolut inte livsviktigt att veta! Att förlossningen gick bra och barnet var friskt var ju långt viktigare än vilket kön det hade. Listorna på namn växte på kylskåpsdörren i takt med att nya namnförslag dök upp. Och det var lite spännande att inte veta. Att gissa, spekulera och fundera när man låg i sängen på kvällen och pratade med den lilla ofödda i magen.

Men här om dagen hörde jag talas om ett test som gjorde mig beklämd. Det heter Pink or Blue och är givetvis amerikanskt men tillverkas i Holland. Testet utlovar att man redan i sjätte graviditetsveckan kan få reda på vilket kön barnet har genom ett enkelt litet blodprov. Resultatet baseras på förekomsten av Y-kromosomer i DNA från mammans blod vilket endast finns om det är en pojke. Testet utlovar 99,9 % säkerhet och företaget är så säkra att de utlovar en ”full money back guarantee” om testet visar sig vara felaktigt. Det är beklämmande i sig att man inte kan vänta tills barnet föds för att ta reda på vilket kön det har. Men i förlängningen kan det resultera i något ännu värre. Vad händer när testet börjar exporteras till Indien, Asien eller Kina där flickfoster redan idag står lågt i kurs? Där flickfoster efter ultraljudsdiagnostik aborteras för att föräldrarna inte har råd eller kan klarar av att arbeta ihop hemgiften för en eller flera döttrar. Och vad händer om någon har fyra pojkar och hett önskar sig en flicka och testet i vecka 6 visar att du ska få en pojke till? Tanken svindlar. För det amerikanska läkemedelsföretaget är det givetvis ett smart sätt att tjäna pengar. För ett litet indiskt foster kan det vara skillnaden mellan liv och död. Oetiskt är bara förnamnet!

Ett, två, tre.....

2007-05-16T12:46:00.000-07:00

På det fjärde ska det ske !

En droppe i livets älv

2007-05-16T10:19:00.000-07:00

"En droppe droppad i livets älv

har ingen kraft till att flyta själv

Det ställs ett krav på varenda droppe:

Hjälp till att hålla de andra oppe!"

Tage Danielsson

Ett av naturens små underverk...

2007-05-14T12:27:00.000-07:00

Kungsängslilja,
Fritillaria meleagris
I mina föräldrars trädgård växer kungsängslilja. Jag har alltid tyckt att den är en underbar symbol för naturens lekfullhet. En rutig blomma! Varför är den rutig tro? Och varför heter den kungsängslilja? Det har jag funderat över många gånger. Det sistnämnda var enklast att få svar på. Nordens största population av kungsängsliljor finns på, ja just det - Kungsängen som ligger strax söder om Uppsala. Men varför är den rutig? Jag sökte på Wikipedia där stod det följande:

” En populär folklig myt hävdade att liljorna på Kungsängen står där efter ett slag mellan svenskar och danskar. För varje fallen dansk skall en röd lilja ha växt upp, för varje svensk en vit. Slaget skall ha slutat med en stor svensk seger, vilket skulle förklara varför de vita blommorna var så sällsynta. ”

Tänk att en så vacker och skir blomma har en så blodig historia!

Vårblomma?

2007-05-12T11:17:00.000-07:00

I eftermiddags tog jag, kameran och cykeln vår vanliga runda för att se hur långt våren hunnit. Döm om min förvåning när jag såg vallmo i full blom. Visst är det väl lite tidigt?

Här växer det snaps.....

2007-05-10T13:31:00.000-07:00

Egentligen har jag alltid tyckt att maskrosor är vackra. De lyser ju som solen självt. Bara de växer fritt på ängarna på landet och inte i min trädgård vill säga. I många år har jag fört en ojämn kamp. Jag har rensat och rensat men bara man vänder ryggen till så nog sjutton har det växt upp en ny. Väldigt otacksamt känns det som!

Vet ni förresten varför de heter maskrosor? Jo efter de små skalbaggarna, maskarna, som lever av blommans nektar. Men kärt barn har många namn; buseblomma, busros, gulgossar, gulgubbar, gåsblommor, hajtand, hundsallat, kavaljersparoll, kuddehuvud, kådblomster, mitjamilor, mjölkgräs, mjölktistel, munkhuvud, pisseblomma, prästakrona, skabbrosor, skallnacke, smörblomster, smörfibler, smörgubbar, svinamilla, svinblomster, teleros, och äggblomster är några. Jag kommer ihåg att min mormor brukade kalla bladen för milor och vi flickor fick plocka dem och mata hönsen med. Då blev det så vacker gula i äggen sa mormor. De späda bladen kan man använda som sallad och man kan även tillaga dem ungefär som spenat. Ett trick är att ju flikigare bladen är desto beskare blir smaken. Sedan kan man ju förstås göra maskrosvin också. Och snaps!

En så nyttig växt kan man givetvis inte utrota. Det säger ju sig själv. Så nu tänker jag låta maskrosorna vara ifred. Från och med nu kommer jag att betrakta mina solar i gräsmattan med blidare ögon och tänka att här växer det snaps!

Tillfälligt avbrott

2007-05-08T12:55:00.000-07:00

Idag blev det inget skrivet i bloggen. Som synes hade jag tillfälliga störningar på linjen....

Einstein goes rasta

2007-05-07T11:42:00.000-07:00

Som ni vet gillar jag att fotografera. Men så länge jag kan minnas har jag alltid haft olika kreativa projekt på gång. Skrivit dikter och texter har jag gjort sedan barnsben och sjungit i kör likaså. Jag har provat måla i olja och akryl ( med nedslående resultat) och jag tecknade serier ett tag. Helst manga. Jag gillar att skapa med ståltråd och hönsnät och jag har provat papier machè ( kladdigt!) Betong är kul, och pärlor, och att brodera fritt..... I höstas fick jag en ny hobby. Jag gick en kurs i ulltovning och nu är jag fast. Parallellt med fotograferandet är nog tovningen det roligaste jag vet. Det finns två sätt att tova med ull antingen använder man såpa och vatten eller också tovar man med nål. Har jag ont om tid blir det såpa och vatten - hjärtan, blommor eller figurer på en stomme av skumgummi. Har jag bättre med tid tovar jag med nål. Då kan man bygga upp i stort sett vilka figurer man vill. Bara fantasin sätter stopp. Att tova är den totala avkopplingen. Jag laddar cd-spelaren med gammal bluesmusik och sedan får tankarna vandra fritt medan händerna tovar ullen! Bättre sätt att varva ner finns inte. På bilden ser ni "Einstein". Han är tovad med nål och jag gjorde honom på kursen jag gick. Sedan dess har min teknik förbättrats men jag gillar honom ändå. Speciellt rastahåret.....

Vårprimörer

2007-05-06T22:41:00.000-07:00

Rabarber
Rheum hybridum
Polygonaceae

Rabarber odlade man i Kina redan för 3000 år sedan och då använde man den faktiskt som medicinalväxt. Rabarbern kom till Europa på 1600-talet och till Sverige först på 1800-talet. Som tur var upptäckte man att rabarbern var användbar till annat än medicin annars hade vi ju inte haft rabarberpaj! Rabarbern är min absoluta favorit primör och jag plockar mjälla fina stjälkar och experimenterar med olika pajvarianter. Efter att ha testat mängder med olika recept tycker jag fortfarande att den klassiska smulpajen blir godast men inte med vaniljsås utan kardemummagrädde.

Kardemummagrädde gör ni så här:
1 dl grädde
1-3 kryddmått kardemumma
1-3 tsk farinsocker

Vispa grädden. Rör ned socker och kardemumma.

2007-05-06T11:42:00.000-07:00

Sparris
Asparagus officinalis

Sparris är en annan primörfavorit. Den är en mycket gammal kulturplanta som var känd av egyptierna redan för 5000-6000 år sedan. I Skandinavien har man odlat sparris först sedan 1700-talet. Sparrisen är en liljeväxt som växer vild längs kusterna i Europa, i Sverige växer den vild bl.a. på Gotland. Det finns grön och vit sparris och den gröna sparrisen är lättare att odla för den skär man av ovan jord när toppskotten fått lagom längd. Av Örjan Klein på Timjan Konsult har jag fått ett underbart recept på grön sparris. Prova!

PARMESANGRATINERAD GRÖN SPARRIS MED RUCOLASALLAD
4 portioner som förrätt
400 g färsk grön sparris
100 g ruccolasallat
1 vitlöksklyfta
4 msk grovriven parmesanost
1 msk olivolja
salt
vitpeppar
4 msk rostade pinjenötter
Skala sparrisen med potatisskalare och koka den i lättsaltat vatten. Den skall inte koka längre än att den fortfarade har kvar lite spänst. Skölj och ansa rucolasallaten och låt den rinna av väl. Hacka vitlöken. Lägg sparrisen på ett ugnsfast fat och strö över den rivna osten. Gratinera i varm ugn, 250 grader, i 4 minuter. Fräs vitlöken och rucolasallaten i olivoljan. Smaka av med salt och peppar. Servera den gratinerade sparrisen upplagd på rucolasallaten överströdd med rostade pinjenötter.

Stiltje i Bregott fabriken?

2007-05-03T12:39:00.000-07:00

Ikväll passerade jag en kohage med vårystra kor. Nyss utsläppta skuttade de runt som vore det värsta discot i Bregott fabriken. Wow, vilken pangbild det skulle bli. En hel hög med kor som skakar loss till ljudlös musik. Ställer mig på bromsen samtidigt som jag famlar efter kameraväskan. Jäklar, fel objektiv givetvis. Byter till tele och öppnar bildörren. Vad händer? Varenda ko tvärnitar i hagen som hade jag dragit ur kontakten till musikanläggningen. Total stiltje i Bregott fabriken! Det mest spännande där är att fånga på bild är en öronviftning och käkar som idisslar. I vanmakt skruvar jag upp bilstereon med en from förhoppning om att lite Hiphop kan få dem att dansa vidare. Icke! Med en suck stuvar jag undan kameran och kör iväg. Kastar en sista blick i backspegeln och tror inte mina ögon. Nu är det minsann fullt ös igen! Och jag lovar er att allihop skrattade åt mig!

Livets stig.....

2007-04-27T13:56:00.000-07:00

Livets stig är sällan rak. Det fanns en tid då jag inget hellre önskade än att den skulle vara motorvägsrak med endast mjuka väl avvägda kurvor. Men istället slingrade den sig envist fram och aldrig visste jag vad som dolde sig bakom nästa krök. Så en dag kom den - motorvägen. Härlig rak asfalt så långt ögat nådde. Men hur roligt var det egentligen att åka där på motorvägen? Ganska enahanda och sövande efter ett tag. Den snabba farten tjusade kanske till en början men snart märkte jag hur mycket jag missade av landskapet och hur många hisnande vackra rastplatser jag körde förbi utan att hinna bromsa. Hur mycket mer spännande var inte min snåriga stig? Visserligen vet jag fortfarande inte vad som väntar bakom kröken men jag kör tillräckligt långsamt för att hinna stanna upp och tänka efter vilken väg jag skall ta.

Jag säger som Sniff i mumintrollet " Det är underligt med vägar och floder, man ser dem gå förbi och får en hemsk lust att vara nån annanstans. Att följa med och se var de slutar......"

I haväng möter himlen havet

2007-04-22T13:47:00.000-07:00

Om du vandrar över kullarna i Haväng och stannar och blundar hör du havet som rasslar och brusar och fåglarna som kvittrar. Du hör fåren som bräker och hästar som gnäggar och du känner lukten av den timjan som du nyss trampade på längst din väg mot havet. Följ med på en resa till Österlens pärla! I elva bilder har jag försökt fånga mitt paradis på jorden så som det var just idag. En underbar vårsöndag i slutet på april!

2007-04-22T13:43:00.000-07:00

I Haväng rasslar vågorna när de slår mot stranden.......

2007-04-22T13:32:00.000-07:00

..... och i ett evigt kretslopp återfylls lagret av sten i sanden. Runda och mjuka är de en njutning att plocka. Och smeker man kinden med dem doftar de svagt av tång.

2007-04-22T13:27:00.000-07:00

I haväng är utsikten fantastisk vare sig du blickar ut över havet där fiskebåtarna lägger nät eller bort mot Kivik där Sten doppar sitt huvud i vattnet......

2007-04-22T13:21:00.000-07:00

..... eller ner mot Verkeån där den slingrar mellan kullarna på sin väg mot havet.

2007-04-22T13:19:00.000-07:00

I Haväng blommar gullviva.......

2007-04-22T13:14:00.000-07:00

........nejlika

2007-04-22T13:10:00.000-07:00

......... backsippa

2007-04-22T13:06:00.000-07:00

...... och viol

2007-04-22T12:57:00.000-07:00

På kullarna njuter tackorna och lammen av gräs och timjan.......

2007-04-22T12:52:00.000-07:00

....och sädesärlan skuttar i gräset. I haväng möter himlen havet och det är mitt paradis på jorden.

Varning för trädgårdsmästaresyndromet

2007-04-18T09:04:00.000-07:00

Varje vår drabbas jag av något som jag numera döpt till trädgårdsmästaresyndromet. Det börjar med en lätt dragning till butikernas tidningshyllor där jag handlar hem varje nytt trädgårdstidningsexemplar. Sedan sitter jag uppkrupen i soffan och dräglar över underbara trädgårdar i engelsk stil. Jag ser framför mig hur min egen täppa med några enkla plantinköp kan förvandlas till en prunkande oas där jag likt en engelsk lady skall gå framåt kvällskvisten med en korg över armen och klippa bort överblommande rosor. Allt medan fåglarna kvittrar, rosorna doftar och Jeeves rensar i rabatten. Att jag varken äger korg, rosor eller butler är en petitess i sammanhanget. Fram emot början av maj går jag in i fas två. Förnekelsen. Trädgårdsmästaresyndromet är nämligen en sjukdom som effektivt ger dig glömska för alla misslyckade försök genom åren och får dig att tro att du förvandlats till Gertrud Jekyll eller ”Gröna Rum Gunnel” över en natt. Nästa steg i sjukdomsutvecklingen är att besöka plantskolor. Utan någon som helst plan (annat än bilden av den engelska trädgården i mitt huvud) tillbringar jag helgerna med orgier i plantinköp. En vit rabatt? Självklart. Lavendel och rosor? Absolut. Jag är varje plantskoleägares våta dröm. Och jag är inte ensam. Vi är tusentals och åter tusentals som vallfärdar till plantskolorna för att förverkliga våra drömmar. För på våren är allt möjligt! I mitten av juni går jag in i sista fasen – ruelsen! Inte blev det som jag tänkt i år heller. Ingenting prunkar eller växer. Alla små frön jag ivrigt sått i den lilla svindyra odlingslådan i fönsterkarmen kom inte ens så långt som till nya krukor. Ännu mindre behövde de sättas ut och härdas mot frost. De hade vissnat och dött långt innan dess. Rabatterna gror igen för jag orkar inte rensa dem. Inte ens katten vill ligga i trädgården längre. Den vita rabatten? Lavendeln och rosorna? Ja, det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Prunkande rabatter med marktäckare som förhindrar ogräs tar några år på sig. Trädgårdarna på tidningarnas bilder har några år på nacken ( 25 till 30 sådär) vilket förnekelsefasen sett till att jag missat. Och vem klarar att hålla liv i plantorna så länge? Inte jag i alla fall. Alla inköpta växterna då? Ja, de är en sorgligt vissen men dyrbar exposé över trädgårdsmästaresyndromets årliga framfart. Finns vaccin? Nej, tyvärr inte. Trädgårdsmästaresyndromet orsakas av en bacill som likt pollen och sporer sprids genom luften tidigt på våren och som effektivt framforskats av ett gäng Linnétrogna forskare med understöd av tidningsindustrin och plantskolorna. Enda sättet att skydda sig mot det är att låsa in sig i växthuset och slänga bort nyckeln. Fast det är klart, då har man ju åtminstone någon nytta av det! Växthuset alltså!

Hjävla.....

2007-04-18T08:17:00.000-07:00

Jag tror på änglar

2007-04-17T12:54:00.000-07:00

Jag tror på änglar. För mig utstrålar de trygghet, omtanke och värme. Jag är inte troende så änglarna har inte någon religiös innebörd utan ängeln får snarare symbolisera hur vi är mot varandra. Alltså kan alla bli en ängel! Det behövs varken vingar eller gloria bara en önskan om att behandla andra människor med omtanke, kärlek och respekt. Ängel betyder budbärare och änglar har i alla tider inspirerat både konstnärer och författare. I Sverige finns en konstnär som tagit änglarna ett steg vidare tycker jag. Hon heter Lena Edwall och har ett konstnärligt fredsprojekt där hon låter placera ut betongänglar på olika ställen i världen. Man kan själv bli ängla-ambassadör och delta i utplaceringen. Förra sommaren hittade jag ( och fotograferade givetvis) en ängel på Rosendals trädgårdar i Stockholm som jag tyckte väldigt mycket om. Först efteråt fick jag veta att det var en av Lenas änglar och hörde talas om det fantastiska projektet.

“The Unitehopeproject wants to create a network of Hope, Love and Compassion all around the globe.With the help of the Unitehope Angels our vision is to build a silent chain of counteraction against destructive forces that hurt and threaten mankind. By travelling with a Unitehope Angel to a place and present it as a gift from the Unitehopeproject, we connect people all over the world and they become part of this movement. The goal is to place 49 Unitehope Angels at their destinations according to the Angel Map. For this we need your help. The project welcomes everybody to participate and travel on there own account with a Unitehope Angel to any of the remaining sites, thereby becoming a messenger of Hope, Love and Compassion. “

Vill du veta mer eller bli en “ängla-ambassadör” kan du läsa på hemsidan www.unitehopeproject.com

Inspirerad av en god vän har jag så smått börjat samla på änglar och jag ger också gärna bort änglar till andra. Men då gäller det att hitta någon som passar mottagarens personlighet! Själv är jag inte så förtjust i sötsliskiga, insmickrande och gulliga änglar utan vill helst ha rejäla damer med karaktär. Lite kantstötta och vingklippta så det syns att de levt ett spännande liv. Det passar min personlighet bättre. En av mina egna skyddsänglar kommer från Ingela Thor och Gunilla Simes, en härlig designerduo från Borlänge. Deras änglar har permanentat hår, spetsiga näsor och hängbröst som påverkats av tyngdlagen! Och de heter helt fantastiska namn som Hjävla och Hjärtrud ! Givetvis blev Hjävla min skyddsängel. Det säger ju sig själv att en ängel med det namnet måste vara en skyddsänglar med jävlar anamma!

Atlantis på Ribersborg ?

2007-04-13T01:31:00.000-07:00

Vet ni vad det är för likhet mellan Atlantis och Ribersborgs Kallbadhus? Jo, enligt myten sjönk Atlantis i havet för att dess invånare, genom sin maktlystnad, vredgat gudarna. I Malmö sjunker Kallis snart i havet pga politikernas maktlystnad. Förfallet växer och skandalen likaså. Och alla skyller på alla. I Sydsvenskan imorse kunde man läsa att den samlade notan för förfallet bland de sportanläggningar som Malmö Stad har ansvar för snart är uppe i en miljard kronor. En miljard kronor! Det är en ofattbar summa. Aq-va-kul är stängt. Kallis riskerar att gå samma väg och Sibbarps kallbadhus är det i princip dags att riva. Och det politiska käbblet bara fortsätter. Det gäller ju att hitta en syndabock och två sina händer. Helst en syndabock som avgått och inte längre är med i fritidsnämnden. Skadan på partiet blir liksom lite mindre då tycks man resonera. Varför inte visa lite handlingskraft istället? Att agera istället för att skylla ifrån sig. Tänk om politikerna slagit näven i bordet och sagt ”det här är för jävligt men vi har följande handlingsplan för att komma till rätta med det” istället för att säga ”det här är för jävligt men det är inte vårt fel”. Förfallet är ett faktum oavsett vem som orsakat det och nu krävs lösningar både för hur renoveringen ska genomföras och hur liknande skandaler ska förhindras i framtiden. Men käbblet bara växer och politikerföraktet likaså. Och snart sjunker Kallis i havet…….

Anemone Nemorosa

2007-04-10T12:36:00.000-07:00

Underbara vitsippstid! Visste ni att vitsippans knoppar bildas redan under hösten och sedan ligger under jordytan och bara väntar på vårsolen? Och att vitsipporna kan ha rötter som är över 100 år gamla? Det beror på att vitsippan har ett långt rotsystem som den förökar sig igenom och att roten växer lite varje år. Därför växer det alltid vitsippor på samma ställe, först kanske bara på en liten plätt som sedan blir större och större i takt med att åren går. I bokskogen i Torup som är mitt favoritställe i vitsippstid är hela skogen fylld av oändliga mattor av vitsippor. Det är betagande vackert och doften är fantastisk. Jag kan aldrig motstå frestelsen att plocka med mig en bukett hem. För att döva mitt dåliga samvete tänker jag på deras långa rotsystem och att de kommer tillbaks nästa år igen. Försiktigt, försiktigt lindar jag in dem i fuktigt papper så att de ska klara resan hem och sedan står de där på köksbordet och gör mig så lycklig!

En strimma hopp...

2007-04-08T09:37:00.000-07:00

Konstrundan som skulle ha avslutats i glädje hos mina föräldrar förbyttes i sorg. Vi möttes av brandbilar, ambulans och kaos. Av mina föräldrars högt älskade korsvirkeshus fanns bara ett utbränt skal kvar. Jag hann tänka 2000 tankar innan jag upptäckte mina föräldrar oskadda på gården. Sorgen och förlusten är obeskrivbar. I det här huset har vi tillbringat underbara somrar och härliga vintrar. Mina barn har tultat omkring på gräsmattan och badats i diskbaljan i köket efter långa varma sommardagar. I lä vid gaveln har vi druckit vitt vin i skymningen och sett solen gå ned över fälten. Det finns inte en sten, mur, stock eller fönster som min far inte kärleksfullt har vårdat och nu är ingenting sig likt. Det är chock, sorg och overklighetskänsla men också tacksamhet. En oerhört stor tacksamhet över att ingen kom till skada. Vid husknuten imorse upptäckte jag ett spirande skott. Ett tulpan som tappert försökte ta sig upp genom förkolnade husrester. Det gav en strimma hopp. Ett tecken på att livet går vidare. Nu får vi ta en dag i taget och försöka hjälpas åt att bygga upp huset igen.

"Rastaängel"

2007-04-07T04:38:00.000-07:00

Jag köpte en av Christels fantastiska bronsstatyer på konstrundan. Valet var svårt eftersom alla statyerna var så fantastiskt fina. Men till slut föll valet på denna "rastaängel" för att hon utstrålar så mycket energi och för att mina döttrar tyckte att hon liknar mig när jag blir ivrig och har fått en idé. Efter påsk flyttar hon hem till mig!

Konstrunda

2007-04-04T15:32:00.000-07:00

Ett säkert vårtecken i Skåne är den årligt återkommande konstrundan. Den första konstrundan genomfördes 1968 och då var det tio konstnärer som ställde ut. Nu är det 150. Ursprungligen hölls den på Österlen men nu har fenomenet spridit sig över hela Skåne och i år är det fem stora och tre mindre konstrundor. Sydsvenskan publicerar alltid karta och konstnärstips och nästan lika roligt som själva konstrundan i sig är det att sitta med kartan i hand och kryssa för vem man skall besöka. Ibland är det nästan roligare! För när man sedan väl är ute på vägarna kan man bli alldeles tokig. Det är galet mycket folk överallt och i dikeskanterna står det fler bilar än det växer tussilago. Utan medhavd fikakorg riskerar du att svälta ihjäl för det är knökfullt på varje fik och restaurang. Dessutom blåser det alltid! Men är man bara rustad med mat, fleecetröja och tålamod så är det underbart roligt!

En av mina absoluta favoriter är Christel Khan. Hon målar och gör statyer men har även en helt fantastisk trädgård. I trädgården på Villa Skönadal dyker hennes statyer upp på de mest oväntade ställen. Förra året köpte jag en av hennes tavlor. Får se om det blir en liten staty i år. Vill du veta mer om Christel så kan du besöka hennes hemsida www.khan.se. Fast det roligaste är att göra ett besök live!

Trolltider

2007-03-29T12:38:00.000-07:00

I tisdags var jag ute i mörkaste skogen. Egentligen skulle jag på "ugglesafari" för att titta på kattugglornas duniga små ungar men ugglorna lyste med sin frånvaro i Blekingeskogarna där jag var. Kanske var det lite för tidigt? Fast mitt i Lund bor HoaHoa och Dahlgren, två kattuggleungar som trillar ur boet titt som tätt och måste lyftas upp av förbipasserande. De har blivit döpta av SDS läsare och blivit en attraktion. Lundabor folkvandrar till Lundagård för att titta! Kanske tar jag mig dit med kameran i påsk.

Istället för ugglor fick jag njuta av skogens sus, fåglarnas kvittrande och känna doften av vildsvin. Jo minsann. Lukta dem gjorde vi och det var nybökat på marken så de måste ha stått och lurat bland träden. De är skygga och tur är nog det. Har de småkultingar är de inte att leka med och då ska man hålla sig på sin kant. På natten fick jag dela säng med spindlar - en del av djurriket som jag inte är lika trakterad av. Fast slå ihjäl dem gör jag inte. Då blir det regn. Det sade alltid min mormor! När livet går i 180 hämtar jag ny kraft i skogen. Den väcker alltid min fantasi. Visst kan man nästan se näcken i bäcken och ana älvor och troll?

Ett gott skratt....

2007-03-25T06:46:00.000-07:00

.....förlänger livet.
Att skratta får dig att slappna av i hela kroppen. Att skratta frisätter endorfiner och motverkar stress. Att skratta åt sig själv och inte åt andra gör dig ödmjuk och hjälper dig att inte ta dina egna tillkortakommanden på alltför stort allvar. Att skratta förenar människor och är det enklaste sättet att nå fram till en annan människas hjärta. Ett skratt kan i undantagsfall få dig att fundera över om det inte är dax för ett tandläkarbesök!

Snigelpost

2007-03-21T08:49:00.000-07:00

När fick du ett brev senast? Inte ett fönsterkuvert med räkningar eller ett orange kuvert med pensionsbeskedet i utan ett riktigt brev ämnat bara för dig. Var det inte rätt länge sedan? Nu är det mest e:post, chat och sms. Snabbt ivägskickade och med förväntningar om ett lika snabbt svar. Ingen tid för eftertanke eller snygga formuleringar där inte. Förr visste man ju att det tog tre dagar. Minst. Då på snigelpostens tid.

Jag gillar snigelpost och jag älskar att skicka brev. Pappersavdelningar får mig i exstas. Jag kan gå runt i timmar och leta efter det ultimata brevpapperet. Gräddvita papper, linnepressat papper, handgjorda papper.... underbart! Och jag älskar att vänta på svar. Förr var det den där härliga dunsen på hallmattan som fyllde mig med förväntan och nu när jag bor i hus är det smällen i postlådelocket när brevbäraren far förbi. Kärleksbrev via e:post? Nix inte för mig! Kalla mig obotlig romantiker men gräddvita kuvert är det som får mitt hjärta att slå extra slag!

True beauty....

2007-03-21T08:42:00.000-07:00

The best and most beautiful things in the world cannot be seen or even touched. They must be felt within the heart.

Helen Keller
(1880-1968)

Taggig?

2007-03-18T10:43:00.000-07:00

Ibland vaknar man och har alla taggarna utåt. Det är svårt att hitta ett enda skäl till varför man skulle stiga upp och ännu svårare att hitta något skäl till varför man skulle vara snäll. Det är ju ändå aldrig någon som är snäll tillbaks! Sur, arg och bister blänger man mot sig själv i badrumsspegeln. Det är då man skall prova med ett leende. Le så stort och brett du bara kan! Le även om mungiporna vill sträva nedåt och hela ditt inre väsen kämpar emot. Le en gång till och känn hur något inom dig börjar mjukas upp. Mår du inte redan lite bättre? Det är nämligen nästan omöjligt att le och vara arg samtidigt.

Le sedan mot alla du möter. Familjen vid frukostbordet, personalen på dagis, tanten i busskön och arbetskamraterna på jobb. Ett leende är universellt. Alla ler på samma språk oavsett kön, härkomst eller trosbekännelse. Ett leende hindrar ditt ansikte från att stelna till och din själ från att frysa till is. Så när du klär på dig imorgon är ett leende det bästa du kan sätta på dig !